Måndag morgon: En dag imorgon också
Stora skillnaden mot att inte räkna sig som en ungdom? Det är lättare eller åtminstone okej att känna sig nöjd ju närmre den fruktade medelåldern närmar sig
Motala
Söndag kväll och gästerna har precis cyklat hem. Sambon tog nattningen av en sockerspeedad femåring. Jag är lämnad kvar i köket med ansvaret för disken.
Nu är man där, mitt i vuxenlivet. Där sommarfester innefattar barnbord, gåbort-presenter och blötlagda hickoryspån. Där intresset för vilka som har hånglat med vem har ersatts av kunskaper om vem som inte tolererar gluten. Och, oavsett hur man är lagd som person, efter kalaset återstår en bag-in-box som är antingen halvfull eller halvtom.
Jag häller upp ett glas och njuter lite av stillheten bland oljiga tallrikar och smälta dessertrester. Tittar mig omkring och tänker att det blev ju folk av mig också. Snart 40, och jag har inte bara klippt mig och skaffat ett jobb. Jag kan lägga till studieskulder, bolån, vattenspridare, Cmore-abonnemang och en klotgrill på listan som definierar min mognad.
Stora skillnaden mot att inte räkna sig som en ungdom? Det är lättare eller åtminstone okej att känna sig nöjd ju närmre den fruktade medelåldern närmar sig. Jakten på att ständigt toppa det ultimata avtar med åren. Intresset för nattliga klättringar uppför byggställningar, initiativen till efterfester med Irish coffes på tequila och förmågan att skicka sms i berusat tillstånd… Allt försvinner!
Plötsligt är vetskapen om att det är en dag imorgon också inte ett hot, utan en bekväm förevändning för att göra det man helst vill… Att gå och lägga sig (kanske i sällskap av en ljudbok).
Tråkigt? Lite kanske, tänker jag medan jag torkar ur de sista champagneglasen. Men på det stora hela… Nä, det är en fin kväll och inte bara tack vare vädret.
Hänger upp diskhandduken och slår mig ner vid det nu tömda köksbordet. Tar fram ett sammandrag från gårdagens match mot Kalmar. Missade första halvlek och får därför först nu se hur det gick till när MFF fick ett mål i baken, från just Viktor Elms bakdel.
Kjartanssons mål är desto roligare. Innehåller allt egentligen med Eikrems fyndiga precision, Rosenbergs gränsbrytande gränstänjande och så då… Örnens avslut. Klickar in islänningens propp mot AIK också. Tänk om den uteblivna EM-uttagningen kommer att räcka som tändvätska hela hösten.
Mer om Malmö FF står det på skärmen. Det är hymnen från premiären. Bergets enmansmatch mot ÖSK. Den sorgliga smällen och Sanas spjut. AC mot Norrköping.
En liten stund bara, tänker jag och fyller på några röda droppar. Hittar Erikssons mål mot Salzburg 2014. Rangers 2011. Hela andra halvlek mot Atletico Madrid. Jublet mot Donetsk. Hareides ”Basta”! Kroon mot Olympiakos. Carvalho och Benzema. Tinnerholms ”Res dig upp”!
Coop-reklamerna. Helsingborg hemma 2010. Mattissons språkskola med Afonso Alves. Guldfesten 2004. Zlatans topp-30. Hasse Borg i skjorta, kalsonger och jaktgevär. Daniel Anderssons avtackning. Elangas kavaj.
Ranties alla nummer. Uppladdning på Ölkaféet. Molins och stormen. Tunn som en rögad ål. Kouakou och Järdler. Rosenberg, Rosenberg och Rosenberg.
Nu är det inte söndag kväll längre , snarare måndag morgon. Snart 40, med lyxen att kunna blicka tillbaka men fortfarande med rätten att drömma vidare. Och jodå, boxen är fortfarande inte tom.
Framåt Malmö!
