Måndag Morgon - En gyllene afton vid Atlanten
Många himmelsblåa själar fanns på plats i Falkenberg för att bära fram MFF till det nittonde SM-guldet i onsdags. Själv var jag närmare 330 mil därifrån, men kunde njuta av Svanberg show ändå.
Som MFF-supporter är det alltid vanskligt att boka resor när oktober närmar sig sitt slut. Risken finns ju så gott som alltid den här tiden på året att en eventuell resa krockar med ett guldavgörande. Ett ringa pris att betala för att man håller på Sveriges bästa lag genom tiderna, men lite småretligt kan det ju vara.
I år blev det just på detta vis då jag och en god vän, tilika himmelsblå, bokade en liten "Tour De Spain" den gångna veckan. Vi höll tummarna för att MFF skulle kunna avgöra innan vi åkte, eller att vi skulle få se avgörandet hemma på Stadion mot Hammarby, men bollen rullade i vanlig ordning sin egen lilla väg och avgörandet föll i Falkenberg när vi satt i en magnifikt vacker liten stad vid Atlanten som heter Cádiz, längst ner i Andalusien.
Cádiz grundades av fenicierna 1100 f. Kr. och är en av världens äldsta hamnstäder. Det är en sann liten pärla med slingrande gränder där barerna bokstavligen trängs med varandra. Läget ute på en udde i Atlanten ger dessutom staden ett speciellt ljus som är förtrollande vackert.
Efter ett par dagar i Madrid med bland annat lite turistfotboll (Real Madrid - Athletic Club Bilbao) på schemat kom vi ner till vårt lilla paradis vid havet och guldmatchen i Halland närmade sig.
På onsdagen tog vi en stärkande utflykt till Jeréz de la Frontera där vi hann med såväl en relativt blöt sherrytur på Tio Pepes bodega som ett par härliga kvalitetsöl på Bar Gorila på Plaza Plateras innan vi tog tåget hem till lägenheten i Cádiz med viss bävan för huruvida vi skulle lyckas se matchen på ipaden på vårt rätt skakiga wifi.
Tack och lov stod oss lyckan bi och sändningen var gott och väl up and running när unge Svanberg valde att sätta fart från egen planhalva och servera Jo Inge till 0-1.
Resten av kvällen var ren eufori. Medan vi njöt av hur MFF körde över FFF kom de efterlängtade plingen i rutan från Borås där Elfsborg gjorde sitt.
Det skrålades och skålades framför ipaden och till slut kunde vi guldskåla i cava för att sedan lalla ut på stan i den ljumma natten och äta tapas och fortsätta fira med den utomordentligt trevliga lokalbefolkningen.
Inget slår att vara på plats när Di Blåe säkrar guldet, men som alternativ plats var Cádiz ett synnerligen bra val.
Dagen efter åkte två trötta pågar vidare till Sevilla där vi dominerade nattlivet till halv sex på morgonen.
Som två mästare.
