Måndag morgon: En längtan efter persiljesmör
"En sista match, en sista resa och en sista fest innan säsongen 2024 till slut skulle gå i mål."
Motala
Måndag morgon. Februari. Hemma med sjukt barn. Grått och nollgradigt väder. Linsgryta till lunch, falukorv till middag. Inga önskningar om god fortsättning längre, bara en långsam väntan på våren och värmen.
Vardagen är verkligen ikapp. Annat var det för bara knappt två veckor sedan.
Skåne… Skånelaget…
Prag i något som kändes som en strålande vårsol. Robust mat och öppna ölkranar från morgon till kväll. Trots ett dött tabelläge var det med hopp, energi och stolthet malmöiterna anslöt en efter en till sina likasinnade på det öppna torget i Gamla stan. En sista match, en sista resa och en sista fest innan säsongen 2024 till slut skulle gå i mål.
Mästarna från Malmö, där var vi. Med 24 SM-guld, med mer meriter än vad alla andra har. Kom här min påg, så kommer du förstå. 700 sjungande själar, alla bortskämda med en sprillans ny himmelsblå toppaluva. Möjligen kunde den oinsatte tro att det var en armé med smurfar som tågade genom centrum, ner i tunnelbanan och så småningom ända fram till Slavia Prags arena. Men, avadådå?
… Skånelaget… Ute i Europa!
Jag personligen har varit lyckligt lottad och fått göra många resor på internationell mark på uppdrag av Himmelriket. Det har oavsett destination varit en ynnest att få följa laget lite mer bakom kulisserna, att för några dagar få agera vuxenprao i journalistkåren och på läsarnas stränga begäran producera texter och fånga bilder på får och kyrkor.
Det här var min första utlandsresa i egenskap av ”bara” supporter, bokad och planerad sedan ett halvår tillbaka. Kände mig väl förberedd och erfaren med kunskaper om hur det brukar fungera praktiskt med biljettutdelning, samlingstider och insläpp. Hade koll på hotell, restauranger och bästa sättet at sig till och från flygplatsen. Men den svallande känslovågen av skånsk hemmatillhörighet och familjär galenskap var jag inte beredd på. Den sitter i än idag och gör vardagen lite lättare att ta sig igenom. Trots att matchen inte gällde något, trots att det slutade med ett kryss. Tack alla för sångerna, skratten och minnena.
Snart börjar cupen. Sedan startar Allsvenskan. Och sedan är det dags igen, för Skånelaget ute i Europa.
Framåt Malmö!
PS. Det här med att ropa "persiljesmör" istället för "Mats Lilienberg" i Vi följer vårt blåa lag… Hur länge har det pågått?
