Måndag Morgon - En nystart med frågetecken
I fredags fick Milos Milojevic lämna posten som MFF:s tränare. Frågan är vad som händer nu?
Att Milos fick gå efter det bittra och högst rättvisa uttåget från Champions League-kvalet och den andefattiga vårsäsongen i allsvenskan var, i alla fall för mig, tämligen väntat.
Den låga energinivån, avsaknaden av glöd i blickarna och den allmäna kroppshållningen hos spelarna i onsdags skvallrade om en trupp som tappat modet och tron, och få saker kan på ett mer tydligt sätt förebåda att ledarskapet kommer att bytas ut.
Att Milojevic var närmast ansvarig för lagets tillkortakommanden är självklart och om resultaten inte lever upp till målsättningen är det naturligt att tränaren i första hand får ta smällen. Så långt är det inga konstigheter.
Nästa steg är dock lite mer komplicerat. För vem är då ansvarig för att vi tillsatte en tränare som inte höll måttet och inte kunde motsvara föreningens förväntningar? Jo, det är den sportsliga ledningen och framförallt sportchefen, Andreas Georgson.
Jag har sett att en del vill dra in Daniel Andersson i ansvarsdiskussionen och kanske är det så att Ninja-Danne fortfarande har ett finger med i spelet, men är det inte rimligt att den som de facto uppbär titeln sportchef också bär det ansvar som kommer med titeln?
Våra tidigare sportchefer under 2000-talet, Hasse Borg, Per Ågren och Daniel Andersson har i alla fall inte haft någon att hålla i handen, alternativt dela ansvar med och jag förutsätter att vi bedömer Andreas Georgsons jobb utefter hans egna meriter och tillkortakommanden. Sett till hur det slutade med Milos har han fått en, milt uttryckt, skakig start på sitt värv.
Vi får hoppas att det vänder och att vi efter den kommande tränarrekryteringen ser en spelartrupp som förstår och anammar tränarens idéer.
Nyförvärven, som givetvis skall tillskrivas Georgson, ser fina ut. Zeidan har briljerat, Ceesay ser oerhört rapp ut och i Buya Turay får vi in en speedforward, vilket har saknats. Att Mahamé Siby drabbades av en ryslig skada hade givetvis ingen kunnat förutse.
Samtidigt som jag innerligt hoppas att MFF verkligen gör jobbet noggrant när det gäller rekryteringen av en ny tränare, hoppas jag att vi slipper interimslösningen ganska snart. Vi har en oerhört rutinerad trupp med en mängd starka viljor och karaktärer och det är inte utan att jag undrar hur Georgson utan någon egen spelarkarriär att tala om och utan erfarenhet av huvudansvar skall klara av att leda och coacha den här truppen.
I det fallet hoppas jag verkligen att hans mentor, Daniel Andersson finns med och bidrar med den pondus och auktoritet som behövs och som Milos Milojevic helt uppenbart saknade.
Vi får ju verkligen inte hamna i ett ledarlöst vakuum till dess att en ny tränare presenteras och jag oroar mig djupt för att vår sportchef som redan visat brister nu skall bli splittrad ytterligare.
Kanske är mina farhågor helt ogrundade och kanske kommer hela övergångsperioden att löpa helt smärtfritt. Kanske kommer Andreas Georgson göra ett lysande jobb för föreningen efter den initiala floppen med Milos. Jag hoppas verkligen det, för vi behöver det som förening. Även om kassan är urstark kan det snabbt gå utför om inte organisationen fungerar.
Tittar jag framåt hoppas jag att den nye tränaren har den auktoritet och styrka vi sett hos våra bästa coacher genom åren. Vill Georgson och styrelsen ha ett tips så bör de titta på vår historia och då finns det ett rätt tydligt spår som har gett exceptionella framgångar: En utländsk karismatisk man med stort självförtroende (gärna med ett förnamn på tre bokstäver). Eller vad sägs om Bob, Roy, Åge, Uwe och Jon?
På torsdag, efter en dryg vecka av turbulens, krigar vi vidare i EL-kvalet och det är bara att hoppas att laget steppar upp och inser allvaret. Resten av säsongen består av finaler och nu är det bara segrar som gäller. Vi är Malmö FF och nu får det vara slut med förlorarmentalitet!
