Måndag morgon: En vecka kvar
"Det är där vi är nu. Nyp er i armen, gnugga ögonen men fortsätt att ställa skyhöga krav."
Motala
Måndag morgon och julstressen slår i taket. Sista jobbveckan där väldigt mycket måste bli klart innan årsskiftet. Lägg därtill alla fritidsaktiviteters julavslutningar, de sista paketinköpen och kanske någon schemalagd julfest också. Allt i symbios med en andra gradens halsbränna orsakad av en ofrivillig diet bestående av clementiner, pepparkakor och skumtomtar.
Någonstans mellan glittret och glöggen ska en bearbeta Malmö FFs senaste match, 2-2 hemma mot Galatasaray. Ett resultat som för de flesta verkar gå in i kategorin Ett fall framåt.
Ett fall framåt alltså. Ett rimligt betyg sett till höstens europeiska resultat, men också helt vansinnigt om vi backar bara några få säsonger bakåt i tiden. Det är inte alls längesedan som en kvittering på stopptid mot en turkisk storklubb hade klassats som en bragd, även genom himmelsblå linser. Men det är där vi är nu. Nyp er i armen, gnugga ögonen men fortsätt att ställa skyhöga krav som en viss legendar uttryckte det för fem år sedan.
Låt gärna dagarna fram till dopparedan gå i tacksamhetens tecken. Landa lite och konstatera att dubbeln äntligen kom hem. Att vi har en tränare som redan har skördat framgångar men som åtminstone i sin kommunikation inte alls känner sig färdig med sitt uppdrag. Gläds åt att Christiansen kom tillbaka till planen och att Pontus Jansson kunde resa sig efter sin stora kris. Tänd juleljus efter juleljus och tänk på Nils Zätterström och Hugo Bohlin. Sakna gärna Nanasi, men ta också in stoltheten över vad vår förening var med och formade honom till. Och om tiden räcker till, läs Niklas Moisanders och Sören Rieks avskedsord så många gånger ni kan.
Bit ihop, kämpa på och njut sedan av den välförtjänta ledigheten tillsammans med familjen. Samtidigt är ingenting över bara för att arbetsåret 2024 tar slut. Den 23 januari är det dags igen. Ta hand om er fram till dess, kära läsare.
Framåt Malmö!