Måndag morgon: Fusk?
Malmö FF vinner ganska mycket. Men går det rätt till? Beror på vem man frågar.
Fotbollssupportrar retar sig på andra klubbar än den egna. Inte så konstigt, eftersom supporteruniversumet knappast är en värld som excellerar i nyansering, självreflektion och eftertänksamhet. Vad har man då allra svårast för? Lokala rivaler, förmodligen. Samt de väldigt framgångsrika. För följer man inte en klubb som vinner titlar mest hela tiden, då retar man sig förstås lite extra mycket på den förening som gör just detta.
Jag minns alltför väl mina känslor för IFK Göteborg under första halvan av 90-talet. De slog storlag i Europa och tog sex av sju SM-guld 90-96. Även om vi var med i titelracet ända till slutomgången under ett av dessa år (1994) kändes göteborgarna ändå … ouppnåeliga. På ett ytterst tandagnisselframkallande vis. För inte nog med att de hade en massa bra spelare, de hade tur också. Och, förstås, domarna på sin sida. Tyckte jag där och då.
Med fyra av fem allsvenska guld på de senaste åren är vi ändå inte riktigt på samma plats som IFK Göteborg var då. Men jag kan ändå förstå att Malmö FF stör idag. Att det upplevs som om allt – ALLT – ständigt är med oss. Den som är störst och starkast är det lätt att tycka illa om. Helt naturligt.
Ta straffen mot Elfsborg häromveckan. Otroligt billig (eller HELT HORRIBEL), tyckte många, inklusive en oväntat jätteupprörd Olof Lundh. Tja, ur nödvändighetssynvinkel kan den kanske ses om billig. För det handlade inte om nåt superfarligt läge, utan om en motståndare som lite onödigt lät bli att dra in benet ute vid linjen. Inte någon brutal fällning, kan knappast ha gjort jätteont, men Taha förstärkte ändå på den typen av sätt som alltid ser lite löjligt ut. Vilket spelar noll roll i sammanhanget. För det är ju kontakt? Richtnér träffar Taha med sitt släpande ben. Ingen som sett reprisen kan väl vara av en annan åsikt? Argumentet att Taha var utanför straffområdet är något starkare, men samma här: kolla reprisen och se benet som träffas. Kaaaanske utanför. Men mest ser det ut som det är ovanför linjen. Som ju ingår i straffområdet. Visst, Al-Hakim kunde friat. Men var det så väldigt märkligt att blåsa straff där?
Jo, det går det såklart att tycka. Uppenbarligen. På ett väldigt argt vis dessutom. Här bevittnade vi – tydligen – ytterligare ett justitiemord signerat korrupta, fuskande Malmö FF.
På ett forum här bredvid föreslår en användare att VAR är lösningen. Domare och förbund är köpta av Malmö FF, menas det, men med VAR skulle Malmö FF inte längre kunna fortsätta med sitt flagranta fusk.
Jag ser åtminstone en fallgrop i detta resonemang: om vi nu köpt domarna, vad är det som säger att vi inte kan göra detsamma med tjommarna i VAR-rummet? Va?
På en lite seriösare not går det att konstatera att VAR aldrig tagit bort varken denna eller straffen i guldmatchen 2023. Så som VAR fungerar idag går det in och korrigerar uppenbart felaktiga domarbeslut (som straff för filmning), men ingen av dessa båda straffar var uppenbara fel. Men om domarna inte blåst då? Hade VAR-rummet kallat ut till granskningar vid sidan? Jag gissar att svaret på den frågan är ja. Men din gissning, käre läsare, är förstås lika god som min.
Statistik från exempelvis VM och Premier League visar hursomhelst att det blivit fler straffar sen VAR infördes. Inte färre.
Men förresten, vad sysslar jag med nu? Det blir bara fånigt att rapa rationella argument mot VAR. För det handlar ju inte om det. Att stötta ett fotbollslag, att åka känslomässig berg-och-dalbana, att skickas mellan den mest allomfattande eufori och djupaste förtvivlan för att ett gäng ungdomar spelar boll, det har såklart inte det minsta med rationalitet att göra. För mig är fotboll en meditativ upplevelse, allt annat läggs åt sidan under match, skallen rensas, endast de bekymmer som finns på planen existerar. Ett tillfälle att bara vara här och nu. Det försvinner med VAR. Då kan och ska allting efterkollas och efterkonstrueras. Fel kan hittas i slowmotion. Våga inte jubla, för inget är vad det verkar. Allt kan ändras. Här Och Nu ersätts av Vi Kan Väl Se Lite.
Med VAR kommer en annan upplevelse. En mycket sämre.
Märk väl, detta är min åsikt och inställning. Inte någon sanning.
Usch. Nu blev det mycket om VAR. Du, käre läsare, har säkert hört allt detta förut. Jag ber om ursäkt. Men i alla fall: vill man bryta Malmö FF:s dominans tror jag alltså inte riktigt att VAR är vägen dit.
Framgångsperioder tenderar ju att nå vägs ände, förr eller senare. För att återvända till IFK Göteborg tappade de sitt järngrepp om vår inhemska serie mot slutet av 90-talet. De sprattlade till med ett nytt SM-guld 2007, och har varit inblandade i toppstrid flera gånger sedan dess. Fast nu är det ett tag sedan. Och i år har det alltså gått 18 år sedan de senast fick lyfta Lennart; en längre tidsrymd än vår oändliga (det var så jag upplevde den i alla fall) ökenvandring mellan 1988 och 2004.
De har visserligen vunnit cupen vid ett antal tillfällen under dessa år. Senast 2020. Men det blir inte någon ny cupseger för IFK Göteborg i år. Det vet vi efter gårdagens onödigt spännande semifinal. Låter det som om jag tycker synd om dem? Haha. Nej. Så långt ska vi inte dra det.
Ingemar Stenmark var på 70-talet så överlägsen i sin idrott att det internationella skidförbundet ansåg sig tvunget att ändra reglerna för att nån annan skulle kunna få vinna världscupen. Där är inte vi. Vår egen pågående framgångsera kommer också, av en eller annan anledning, att ta slut någon gång. Utan regeländringar. Våra konkurrenter har både vittring och hopp, och det är precis som det ska vara.
Men jag hoppas att detta framtida fall blir både mildare och kortvarigare. Och att det både dröjer och att vi fortsätter stå på den typen av stabila grund som möjliggör ett snabbt tillbakastudsande.
Vår seger igår verkar förresten inte varit domarens fel. Efter att ha ögnat genom medias rapportering från matchen hittar jag ingen som skyller matchresultatet på domaren.
Skönt. För det är en liten oro hos mig, detta att det gnälls så mycket på domarna att förbundet känner sig tvunget att göra något. Ja, de må blåsa fel då och då, men att domarna på plan fattar besluten är ändå oändligt mycket bättre än det alternativ som alla andra ligor infört. Och att jag säger detta lär näppeligen övertyga någon av konspirationsteoretikerna därute, men nej. Allsvenskans domare är inte köpta av Malmö FF.
Hursomhelst. I maj väntar cupfinal. Ha en riktigt fin vecka, vetja.
