Måndag Morgon - Grattis MFF
Idag fyller Sveriges genom tiderna bästa fotbollsförening 104 år. Jag har bara följt laget de sista 35 åren, men det har varit en fantastisk resa. Jag har försökt sålla ut några särskilda upplevelser från mina år på läktaren.
Första guldet som jag själv var med och firade var en enorm upplevelse.
Det var 1986 och vi slog AIK hemma med 5-2 efter tre mål av Lasse Larsson och två av Mats Magnusson.
Min far som under denna period klokt nog hade "glömt" sina HIF-sympatier hade i princip lovat mig inför varje säsong att "i år vinner MFF" och det var härligt att få fira det efterlängtade guldet med honom på läktaren.
Mats Magnusson var och är fortfarande min favoritspelare i den himmelsblå tröjan, så det gav ytterligare en dimension till upplevelsen att denna kraftfulle forward med de så känsliga fötterna hade en av huvudrollerna.
Första bortaresan med MFF Support var en fantastisk upplevelse som gav mersmak.
Jag hade sett MFF på bortaplan flera gånger innan min första resa med supporterklubben, jag hade t o m som barn sett MFF spöa Brage på Domnarvsvallen i Borlänge, men första gången i det riktiga supporterföljet slog det mesta.
Jag och min vän Gustav åkte upp och såg cupfinalen MFF-AIK på Gamla Ullevi, jag tror det var 1996. Matchen gick åt fanders, det stod 0-0 efter full tid och i förlängningen avgjorde Pascal Simpson med ett golden goal.
AIK-supportrarna stormade planen och rusade över till vår sektion för att hetsa och allt slutade rätt trist.
Men ändå, totalupplevelsen var fantastisk och var introduktionen till en lång rad resor med Sveriges skönaste gäng. Och fler blir det!
Zlatan Ibrahimovic var en ung man jag fattade tycke för direkt. Jag sade dessutom tvärsäkert redan 1999 att den killen skulle bli en världsspelare. Jag var så klart inte ensam om att begripa det, men det känns lite mysigt att tillhöra de ursprungliga Zlatanisterna som förbehållslöst föll för denne charmige slyngel som på något sätt fick oss att överleva det hemska året i superettan. Zlatan blev faktiskt ännu bättre än vad jag kunde föreställa mig och när jag tittar på hans enastående karriär så här 15 år efter hans genombrott i MFF får jag nästan nypa mig i armen. Vilken ofattbar kontinuitet på så hög nivå!
Jag är så tacksam att jag följde så gott som varenda a-lagsmatch han gjorde i MFF på plats.
Guldet 2004 var lite som att cirkeln slöts.
Det var min sons första guld på som MFF:are. Vi satt lustigt nog på nästan samma stolar som farsan och jag satt på mot AIK 18 år tidigare när jag upplevde mitt första guld på plats.
Ni kan storyn om dramat i Halmstad och i Malmö, om straffarna och Höilands returtagning. När vår stolsgranne plockade ur öronsnäckan och meddelade att det var slut i Halmstad sprutade glädjetårarna på både mig och min då 11-årige son.
Jag har nog aldrig varit så känslomässigt berörd i ett idrottssammanhang.
Framtiden är alltid ljus för Malmö FF. 104 år är en lång tid och det har funnits svackor på vägen, men framgångarna har alltid kommit med jämna mellanrum.
Så kommer det att fortsätta. Staden Malmö har en genuin kärlek och ett passionerat engagemang för sin klubb och så kommer det att förbli.
De stora upplevelserna kommer att fortsätta att ge livet för oss supportar lite guldkant och nya generationer kommer att stå stolta på Stadions läktare och sjunga för laget.
GRATTIS MFF!
