Måndag Morgon - Har vi börjat slarva med grunderna?
I veckan som gick gjorde Guillermo Molins, Simon Kroon och Agon Mehmeti comeback efter skador och tar upp kampen med den norska succéduon, Markus Rosenberg och andra offensiva ess. Åge har anfallsmässigt en härlig kortlek att ösa ur. Men hur ser det ut när det gäller vårt försvarsspel?
Förra hösten såg jag Malmö FF göra några av de bästa matcherna jag har sett laget prestera sedan Hodgsons dagar. Jag talar om hemmamatcherna mot Prag, Salzburg, Olympiakos och Atletico Madrid.
En röd tråd i de här matcherna var en enorm disciplin, där defensiven var exceptionellt stark (även om det inte gick hela vägen mot AM) och där man värderade de offensiva attackerna på ett oerhört klokt sätt. Därtill fanns en noggrannhet när vi erövrat boll som kanske imponerade allra mest. Att se Adu och Halsti styra ett bra passningsspel mot den här typen av motstånd var nästan så att man fick nypa sig i armen.
Den här våren har sett annorlunda ut. Självklart skall vi inte rakt av jämföra allsvenska matcher med en till stora delar ny startelva mot ett väl ihopspelat lag taggat till tänderna i Champions League, men likväl, det gnager en oro hos mig.
Efter att ha sett matcherna så här långt i år är jag egentligen bara tillfreds med försvarsspelet i en match, den mot IFK Göteborg borta. Även om vi höll nollan mot AIK var det inte frukten av ett fungerande försvarsspel utan snarare på grund av att Robin Olsen gjorde en toppinsats.
I vissa matcher har tyvärr defensiven varit kalkonartad, som mot Falkenberg borta och stundtals mot Elfsborg senast. Enkla misstag, såväl i uppspelsfas som när motståndarna anfaller, har kommit så frekvent att jag ibland har sett Åkebys vålnad framför mig.
Det är som sagt en blandning av heltokiga slarvpass när vi har laget på väg framåt, huvudlösa dribblingar runt eget straffområde samt oförmåga att sätta press på motståndarnas bollhållare vilket för med sig att backlinjen lätt hamnar fel i positionerna när den hotande passningen kommer. Det håller inte. Vi kommer inte att klara fighten mot nyblivna cupmästarna Blåvitt eller Elfsborg om det skall se ut så här och än mindre kommer vi att klara ett CL-kval.
Jag kan inte säkert sätta fingret på varför det är på det här viset, men jag tycker mig se en nonchalans som inte fanns förra säsongen. En övertro på den egna förmågan och en ovilja att göra jobbet fullt ut försvarsmässigt.
Jag tror att den ödmjuke Markus Halsti saknas en hel del. Han var ett viktigt kitt mellan backlinjen och mittfältet och han hade en oerhört värdefull förmåga att vårda bollen. Slarv fanns inte i finländarens vokabulär.
Jag hoppas Åge Hareide kan pränta in denna ödmjukhet, disciplin och noggrannhet i årets trupp innan det är för sent.
Kvaliteten finns, det är bara att börja bruka lite allvar.
