Måndag Morgon - Hej där nere, vi är Malmö FF!
Drygt tretusen MFF:are är trötta på jobbet idag. Trötta, men lyckliga. Nu är vi nära resans mål.
Det har varit en känslomässigt tuff vecka.
I tisdags satt jag på pressläktaren på Stadion och såg en inkompetent individ beröva MFF på den första segermatchen i Champions League sedan 2015. Blodet kokade och jag kommer aldrig någonsin acceptera att domare på den nivån inte kan bättre.
Men livet måste gå vidare och har man världens bästa hustru blir det lättare med just den saken. I lördags gav vi oss ut i julhandeln och eftersom jag snart skall bli farfar och den blivande fadern, min påg, är lika blå som jag föll det sig naturligt att åka till MFF-shoppen först för att titta på bebissortimentet.
Väl där fick jag se att det fanns några exemplar kvar av den fantastiska jultröjan som Tarek Taylor modellade i några timmar innan han som Svt:s julvärd fick plockas bort som reklampelare för MFF. Jag tittade lystet på den och som den underbara människa min fru är så uppfattade hon situationen blixtsnabbt och sade "du får den av mig älskling". Har jag sagt att jag är lyckligt lottad?
Så, igår åkte jag, sonen, brorsan och ett par kompisar upp till Kalmar för att om möjligt få se MFF behålla sitt enpoängsgrepp om Lennart Johanssons pokal. Givetvis hade jag på mig min vackra och varma himmelsblå jultröja. Väl i Kalmar började det hända saker på Tele2 Arena i Stockholm. Puben började koka och när vi väl till slut kommit in på bortaläktaren på Guldfågeln Arena stod det klart att Varberg, högst oväntat vunnit borta mot Djurgården.
Ett intensivt tabellräknande spred sig bland de himmelsblå och ganska snabbt insåg vi att med en seger mot Kalmar skulle vi nästan ha Lennart i bagageluckan på vägen hem till Malmö. Bara nästan, men dock. Men det där med att vinna på beställning är aldrig lätt och det blev en väldigt jobbig kväll i åttiotre minuter innan halva GFA formligen exploderade av lycka!
MFF visade vad det innebär att ha en riktigt jävla bra bänk och en Antonio Colak som provat varenda nyckel i nyckelknippan utan att kunna dyrka upp KFF och en stenhårt kämpande Adi Nalic med en tröja så jordig att den måste vägt tio kilo, lämnade plats för Malik Abubakari och Jo Inge Berget.
Resten kan, om det vill säg väl, visa sig bli himmelsblå historia. Abubakaris välavvägda inlägg och Bergets iskyla i mottagningen och den sublima yttersidan i bortre hörnet. Det kan vara ett av de vackraste MFF-mål jag sett i all sin enkelhet.
Så plötsligt sitter vi nu i guldsits och endast en AIK-seger i Borås i kväll kan i praktiken hindra champagnekorkarna från att smälla i hela Malmöområdet i kväll. Vi är nära resans mål vänner och det känns fantastiskt.
Det har varit en tuff säsong med ett stenhårt spelschema och en överfylld sjukstuga. Nyckelspelare har varit borta i långa perioder och vi har mitt i den allsvenska spurten tampats med några av världens bästa fotbollslag. Det har varit utmaningarnas år, men jag har hela tiden trott och litat på mitt Malmö FF.
Många lag hade vikt ner sig och packat ihop. Vi såg DIF göra det igår, helt utan den extrabelastning som matcher mot Chelsea, Juve och Zenit innebär.
Några kanske trodde att vi skulle lägga oss ner och dö, men då kan ni ingenting om vår historia.
I kväll drar jag på jultröjan igen och följer dramat i Borås. Kanske går det vägen och vi blir mästare i kavaj, annars får vi göra jobbet på Stadion på lördag.
Oavsett vilket väntar en mästerlig fotmassage för min älskade hustru som ständigt håller en guldjagande känslomänniska i mental balans.
Njut av läget alla himmelsblå och till er andra säger vi:
Hej därnere, vi är Malmö FF!
