Måndag morgon: Himmelsblå insomnia
"Dessa nattliga genomgångar är inte meningsfulla för någon, allra minst för er, kära läsare."
Motala
Tidig eller åtminstone snart måndag morgon. Telefondisplayen visar 03.54 och jag har redan vridit och vänt på mig ett tag. Ändå var jag ordentlig och lade mig i vettig tid istället för att desperat försöka förlänga helgen med hjälp av olika strömningstjänster.
Det är som det är. Värst är ändå inte tanken på en tung och sömning start på arbetsveckan som bara är några timmar bort. Mer problematiskt är alla osammanhängande funderingar som virvlar runt i huvudet, utan vare sig kronologi eller röda trådar. Ena stunden dyker en fråga om ett obesvarat mail upp för att avlösas av en mental notis om att femåringens ena vante ligger kvar i torktumlaren. Hur var det nu med sommardäcken, hade de en säsong kvar att rulla? Och mitt lönesamtal som jag är säker på att jag bokat in på fredag, var det innan eller efter lunch?
Dessa nattliga genomgångar är inte meningsfulla för någon, allra minst för er, kära läsare. Om jag försöker panorera mitt fokus till ett mer himmelsblått innehåll, faller saker lättare på plats då? Knappast. Varken cupguld eller europaspel i år, det är på ett sätt befriande konkret och icke ältningsbart. En säsong med full koncentration på Allsvenskan låter inte så dumt, men ett år med färre matcher för en stor och spelsugen trupp känns inte särskilt friktionsfritt. Kommer tiden att räcka till?
Rydströms nybygge har väl blandat och gett hittills. En formidabel halvlek mot Djurgården följt av en bedrövlig 45-minutare, ett förlösande förlängningsmål och en slarvigt insläppt kvittering i slutminuten som lade upp för ett straffavgörande där en decimeters felmarginal förkunnade ett fiasko med stora bokstäver.
2-2 mot superettan-motståndet Öster i en blandning av genrep och chans till revansch. Vad säger det? Vet inte. Rydström uttryckte sig subtilt om Lasse Nielsens övre underkroppsskada men var mycket tydlig när det kom till Taha Alis försvarsspel.
Både Busanello och Cornelius omnämns som våra mest spännande och hittills lyckade nyförvärv. Samtidigt ser vår defensiv väldigt beskedlig ut när motståndet flyttar upp sitt presspel. Det ryktas på sociala medier om glädjande besked i veckan, är Pontus Jansson redan på väg hem för att styra upp det? Eller är det egentligen inte alls det vi behöver? Är saknaden av en äkta sexa större? Eller ännu hellre, en falsk nia?
Lyssnade igenom Fotboll Skånes poddintervju med Andreas Georgsson. Kan inte känna något annat än att den mannen har för mycket kunskap i sig för att inte vara en styrka för Malmö FF. Hoppas att han nu är på rätt på plats i rätt tid. Om han inte lyckas i MFF, var ska han då etablera sig? Mer tveksam blir jag angående den blåa plastinramningen av Stadions gräsmatta. Är den verkligen här för att stanna?
Ovissheten och de lösa trådarna kommer inte att försvinna innan gryningen, det står nu helt klart. Men, om mindre än två veckor är det i alla fall igång. Önskar alla på Himmelriket en ny, god vecka.
Framåt Malmö!
