Måndag morgon: Hur ska ni ha det?
"Att säga ”inga kommentarer” för länge skapar bara oro och irritation. Och då tänker jag inte bara på oro och irritation hos supportrar eller media, utan framför allt oro och irritation hos spelarna. Och det får inte hända."
Några dagar nu har det florerat ett rykte som säger att Malmö FF:s tränare Rikard Norling har fått ett erbjudande att ta över den turkiska klubben Genclerbirligi. Själv säger han att huruvida det är sant eller ej, det är en diskussion som han inte för med eller i media. Malmös sportchef Per Ågren väljer som vanligt, och helt rätt naturligtvis, att kommentera det genom att inte kommentera det.
Så hur ligger det till egentligen? Fan vet. Och det är inte bra alls.
För drygt två år sen var vi i en liknande situation. Då kom ryktena i svang om Roland Nilssons övergång till FC Köpenhamn allt oftare, allt ihärdigare. Till en början förnekades det, men snart stod det klart att det inte var en fråga om när utan om. Och mycket riktigt, han var en FCK-tränare. Till att börja med sades det att kontraktet skulle börja gälla 1 januari 2012, men både FCK och Rolle själv såg helst en övergång mycket tidigare än så.
Och därmed började cirkusen. Är det någon som inte minns Rolle-gate? MFF stod med en tränare som inte ville vara där, och man hade en motpart som inte ville betala för sin nye svensk så mycket som MFF önskade. Stuart Baxter tackade nej alternativt sållades bort. Sixten Boström var aktuell enligt media. Roland Nilsson började åka till Köpenhamn för att titta efter bostad. Det var helt enkelt en jävla röra.
Det årets allsvenska säsong startade MFF ändå med fyra raka vinster med honom som tränare. De flesta av oss supportrar stoppade våra huvuden under armen och vägrade se att det var fyra raka segrar utan den kvalitet som krävs för att det i längden ska bli bra. Vi intalade oss att MFF, som svenska mästare, var laget alla ville slå. Att det var därför spelet haltade.
Därefter följde 0-3 mot Elfsborg, 0-2 mot IFK Göteborg och 0-0 mot Syrianska. Under alla de här sju matcherna pratades det nästan mer FCK än MFF i Malmö-lägret. Vi hade blivit avslöjade. Vi insåg att problemet låg på ett djupare plan än att vi var regerande mästare och hade mätta spelare.
Men spelarna kunde inte annat än att förklara att den uppkomna situationen inte påverkade spelet. När en av dem, Jimmy Durmaz i april 2011, fick frågan av Himmelriket hur Roland Nilssons vara eller inte vara i MFF spelade in, svarade han:
- Det är ju inget vi springer runt och tänker på när vi tränar och spelar utan vi är fullt fokuserade på det vi ska göra, och på Rolle som tränare tills den dagen han lämnar.”
Andra uttryckte sig på samma sätt. Och vad skulle de säga egentligen?
MFF:s sportchef Per Ågren var inte sämre. I Sydsvenskan vid samma tidpunkt förklarade han att:
– Rolle är så pass professionell att jag är övertygad om att han kommer att leda laget med samma energi imorgon som han gjorde igår.
Flera spelare har efteråt berättat att det under den här perioden inte alls var så lätt att koncentrera sig på fotbollen som de utåt sa. Per Ågren medgav detsamma när jag satte mig ner med honom för en intervju under lägret i Florida 2012. En del av samtalet lät så här:
Det var aldrig aktuellt att släppa iväg Rolle och låta de assisterande tränarna Anders Palmér och Leif Engqvist ta över tills en ny tränare var på plats?
– Vi funderade på det. Men jag ville inte sätta Leffe och Palle i den sitsen, för jag tyckte vid den tidpunkten att det funkade åtminstone hyfsat bra med Rolle.
Men det var en chimär, eller hur?
– Ja, det var det, visade det sig. Jag ska inte säga något annat än att situationen då inte var bra. Då skulle jag ljuga. Rolle ville inget hellre än iväg, samtidigt hade vi pågående förhandlingar med FCK. Där var det också viktigt att sköta våra kort på bästa sätt, och utifrån det perspektivet var det inget bra alternativ att slänga ut Rolle då. Vi var tvungna att, på sätt och vis, skydda klubbens tillgångar. Det kanske inte alla såg och förstod.
Jag kan mycket väl förstå att en förening inte bara kan ge bort material (=tränare eller spelare) utan att man måste få nöjsam betalning för det. Det är samtidigt antagligen inte en helt lätt avvägning hur långt man ska gå i denna nödvändiga iver; när blir den extra miljonen kanske inte värd sitt pris? För är ”hyfsat bra”, som Per ovan sa, tillräckligt för en tränare i MFF? Hur många poäng är ”hyfsat bra” värt?
Att spelare lämnar är en sak. När tränaren - han överst i hierarkin, den spelarna ska lita på - däremot är på väg, sprider sig oron. Om tränaren har tankarna på annat håll, om än ytterst lite, då sprider sig oron. Om spelarna ens för en match misstänker att tränaren inte vill vara där bland dem, då sprids oron. Det behövs inte mycket oro för att ett allsvenskt lag ska tappa poäng, så jämn är ligan. Vi såg det 2011.
Jag har inte en aning huruvida ryktena om Rikard + Turkiet stämmer, men så här: Hade de varit helt tagna ur luften så hade de kraftigt dementerats. Inte bara av Per Ågren och Rikard Norling, utan av alla. Inklusive spelarna som säkert hade fått berättats för sig av ledarstaben vilka roliga osanningar det far runt nuförtiden.
Därmed inte sagt förstås att Rikard väljer att tacka ja. Eller att det bakom lyckta dörrar sköts mycket bättre än det gjordes med Roland Nilsson (från alla parter ska tilläggas).
Per Ågren och Per Nilsson lärde sig säkerligen mycket under den tiden. Man vill definitivt inte hamna i samma sits som för två år sen. Då löste man det i slutändan lyckat med just Rikard Norling som ny tränare, men det tog tid och det kostade både kraft och allsvenska placeringar. Jag är rätt säker på att man i MFF den här gången är betydligt bättre förberedd. Hela klubben genomsyras av helt annan långsiktighet nu än då (minns att Ågren lite fick Rolle-gate kastat sig i knäet som rätt nyligen tillträdd sportchef).
Denna långsiktighet bör emellertid snart visas utåt. Det bästa vore om klubben och Rikard inom en snar framtid går ut och förklarar precis hur det ligger till. Antingen är han på väg till Turkiet. Eller så har han fått ett anbud som han inte har nappat på.
Att säga ”inga kommentarer” för länge skapar bara oro och irritation. Och då tänker jag inte bara på oro och irritation hos supportrar eller media, utan framför allt oro och irritation hos spelarna. Och det får inte hända. 2011 räckte det och blev över av den varan. Då ställdes det fler frågor om Rolle och FCK än om själva spelet - till spelare, tränare och ledare. Vi kan snart vara där igen. Att påstå att det inte vore bra är en grov underdrift.
***
Vi såg en först halvlek mot Norrköping som var usel. Igår såg vi en andra som var precis lika dålig. Jag börjar tro att det här laget inte är bättre. Så känns det nu. Så kändes det igår efter matchen. Allt prat om att ”vi måste höja bolltempot” och alla andra floskler väger så fruktansvärt lätt. Vi förlorade alltså mot Djurgården. Jag upprepar: Djurgården. Skrattretande. Det är inte utan, för att återkoppla till Roland Nilssons start 2011, att man börjar tro att den goda starten i år är en chimär. Vi får se mot Mjällby på fredag om det stämmer.
Nu måste många spelare kliva fram och spela för klubbmärket. Det går inte att skylla på att vi har många skador. Detsamma gällde nämligen gårdagens Djurgården. De kämpade åtminstoen, i sin utsatta position, som om de hade en snara runt halsen. Det gjorde inte MFF. Det är dags att börja göra det nu.
Visa stolthet!
