Måndag morgon: Hur stor måste Zlatan bli?
Är det rimligt att kräva mer av Zlatans Volvoreklam än till exempel Fredrik Ljungbergs kalsonger, Henrik Larssons försäkringar eller Henrik Lundqvists mjällschampo? Och i så fall, varför det?
Några veckor har gått sedan Zlatan Ibrahimovic intervjuades och citerades efter att Anders Svensson mottagit en bil av Fotbollsförbundet för en lång, trogen och rekordsättande landslagstjänst.
Alla kan väl storyn? Zlatan verkade vara förbannad över att man i Sverige inte vågar visa uppskattning för någon utan att riskera att försumma någon annan. Men istället för att lyfta fram sin lagkamrats karriär och prestationer slog det över och kvar hängde en arrogant och hånfull attityd mot damfotbollen och dess utövare.
Mina egna synpunkter i korthet:
Nä, det var ingen bra idé att slänga ut en bil till en fortfarande aktiv spelare.
Nä, det var inte okej att inte uppmärksamma Therese Sjögran vid samma tillfälle.
Nä, man kan inte ta någon av förbundets efterföljande ursäkter eller förklaringar på allvar.
Och ja, Zlatans kommentar om den där signerade cykeln var plump, dryg och framförallt korkad. Just den här punkten är jag verkligen säker på. Jag slänger själv ur mig skämt och fyndigheter som inte riktigt träffar rätt. Varje dag. Minst. Jag är något av en expert, faktiskt.
Så jag slår in öppen dörr och säger: Nä, Zlatan är inte en av världens mest intellektuella, politiskt korrekta eller omvärldsmedvetna personer.
Det är knappast förvånande. Han har inte lagt ner tusentals träningstimmar på att förbättra sin moraliska vältalighet eller sina filosofiska resonemang. Han har inga högskolepoäng eller ens en sommarkurs som behandlar genusfrågor, retorik eller statsvetenskap. Jag kan inte tänka mig att någon av hans arbetsgivare genom åren prioriterat studiedagar, smågruppssamtal eller föreläsningar kring något annat än just fotboll.
Hans ansträngningar och utbildning har kretsat kring yrkesutövandet och därför är Zlatan idag ”bara” en av världens bästa fotbollsspelare. Och, helt ärligt, jag kan inte minnas att han någon gång påstått sig vara något annat än just det, en fotbollsspelare. (Möjligen då han i tonåren åkte runt på Industrigatan och tutade på förskrämda sexköpare)
Många andra har kallat honom andra saker. En symbol för det nya Sverige. En representant för förortsbarnen. Rosengårdshjälten. ZuperZlatan. Egoisten. Divan. Men hans självbiografi heter kort och gott: Jag är Zlatan.
Sportbladet rapporterade i veckan från damlandslagets samling i Frankrike och satte rubriken Var är du, Zlatan? På riktigt, tror någon att Sveriges bästa fotbollsdamer inte sätter sin egen träning, förberedelse och uppgift främst utan istället sneglar mot läktaren ifall den store Zlatan kanske sitter där som åskådare? Verkligen? Vem är det då som nedvärderar en hel idrottsrörelse och blåser upp en enskild individs betydelse?
På den årligen public service-sända Idrottsgalan parodierades Zlatans utseende, tal och uppförande i en handfull sketcher av komikern Johan Pettersson. Utan att kommentera nivån på framförandet, mot vilken annan idrottsprofil hade en sådan behandling varit okej? Hade det känts lika lustigt med lika många upprepade skojigheter om till exempel Caroline Seger eller Pia Sundhage? Det är precis som att när det gäller Zlatan, då gäller annorlunda regler.
Förra helgen kunde man läsa om hur DNs Johan Esk låtit sig provoceras av Zlatans Volvoreklam. I texten menade han att Zlatan tar sig själv på för stort allvar när han medverkar i en pompös naturfilm med gevär, svennebil och nationalsång. Istället borde han ha insett sitt unika värde och göra något som verkligen säger något om Ibras Sverige och inte bara falla in i den vanliga mallen bland män som gör manliga saker.
Kanske det, tänkte jag. Det skulle man ju kunna önska sig. Ett präktigt manifest från en av våra största stjärnor, kommersiellt och nästintill andligt på samma gång. I en perfekt värld, visst. Men samtidigt, varför det? Varför ska Zlatan vara en förebild utöver det han verkligen kan, nämligen spela fotboll? Varför räcker det inte med de extrema idrottsliga prestationer han utför gång på gång, år efter år?
Är det rimligt att kräva mer av Zlatans Volvoreklam än till exempel Fredrik Ljungbergs kalsonger, Henrik Larssons försäkringar eller Henrik Lundqvists mjällschampo? Och i så fall, varför det?
Ibrahimovics framgångar och resultat har hållit en konstant nivå i snart femton år. Han har på egen hand devalverat Guldbollens värde. Det är både svårare och mer spännande att utse vem som är näst bäst i Sverige nuförtiden. Hans karriär talar helt och hållet för sig själv. Eller, den borde åtminstone göra det. Men det räcker tydligen inte.
Esk har förstås rätt i att symboliken med den starke mannen som då och då måste ta en paus från arbete och familj, hoppa in i bilen och dra ut i naturen för sig själv och jaga något annat en stund är lite sliten. Men, ska Zlatan hållas ansvarig för det? Är det rimligt att begära en sådan medvetenhet från någon som å andra sidan lyckats hålla sig kvar i sin absoluta världsklassbubbla av fotboll, fotboll och åter fotboll?
Kan man vända på det och kräva att en av landets ledande sportjournalister gör lite mer åt jämlikheten och orättvisorna i sitt eget skrå? Släppa lite på lönen eller ge lite av sitt utrymme till en yngre och kanske kvinnligare kollega? Nej, det känns lika absurt som orättvist. Däremot är det alltid lite kul när personer som lever på att i tv och tidningar ständigt betygsätta och kritisera andras prestationer börjar prata om vilka som tar sig själva på för stort allvar.
Tänk om det inte är tillräckligt för en kille med invandrarbakgrund att jobba sig upp i Allsvenskan, till proffskontrakten, till landslaget och att belönas med åtta Guldbollar. En kille som tjänar miljoner på att bli ansikte för ett av de absolut mest svenska varumärken som finns. En kille som står för sin röst, dialekt och brytning när han läser in den svenska nationalsången i en tid då Sverigedemokrater högljutt hävdar sin ensamrätt till landet Sverige…Ja, vad är då tillräckligt?
Om det Zlatan åstadkommer idag inte är tillräckligt, just på grund av det han redan åstadkommit… Det verkar obehagligt, det kan inte stämma. Det är ju nästan som att han alltid måste bevisa lite mer på grund av vem han är och vad han heter.
I så fall är det inte bara Zlatans syn på damfotboll som är unken.
