Måndag morgon: I ordvitsarnas förlovade land
Ny arbetsvecka. Men vi kan åtminstone både blicka tillbaks på en prima måndagsmatch, och se fram emot en som förhoppningsvis också duger.
Förra veckan började trevligt. Klassikermöte på ett om inte fullsatt så i alla fall väldigt välbesökt Gamla Ullevi. Den som eventuellt somnar i bilen upp till rikets andra stad och vaknar en smula förvirrad behöver aldrig undra särskilt länge var hen hamnat. Just utanför parkeringshuset vi ställer bilen i: en upplockningsplats för hyrcyklar. Här går de under namnet Styr & Ställ. Och lite längre ner på gatan har butiken som säljer innebandyutrustning döpts till Klubbhuset. Det känns nästan som om det är något tvångsmässigt över det hela; som om näringsidkare i Göteborg tänker att Bolagsverket aldrig skulle godkänna ett företagsnamn som inte innehåller en putslustig ordvits. Men återigen, otrevligt är ju detta absolut inte. Man kan le lite snett och beundra ansatsen.
Väl på plats, just innan avspark stärks jag i en uppfattning som slagit rot i mig de senaste säsongerna. Jag är medveten om att detta är en trött gammelmansåsikt – men vadå, det är där jag hamnat – men jag skulle vilja resa ett litet försiktigt pekfinger för att inmarschlåtar borde behandlas på ungefär samma vis som nationalsånger. Jag tycker alltså att bortasupportrar skulle kunna kosta på sig en respektfull tystnad under dessa få minuter, särskilt när ett lag marscherar in till en låt som är så fin som Joel Almes ’Snart skiner Poseidon’. Jag noterar för övrigt att det ibland klagas på att den är för dyster och negativ. Den invändningen förstår jag inte alls. Tycker den speglar supporterskapets själ, som ju är lidande, på ett utmärkt vis.
Kanske särskilt just nu. För även om atmosfären på arenan var tät och påtaglig, råder det näppeligen samma görgoa Kålle-och-Ada-stämning i klubben IFK Göteborg som i det lokala näringslivets namngivingsbrainstormingworkshops. Det går inte bra för Blåvitt. När detta skrives har de just förlorat ytterligare en match. En svag första halvlek mot Djurgården följdes upp av en förvisso bättre, men fortfarande uddlös och temposvag, andra.
Vår egen insats i måndags då? En alltigenom rättvis seger som fick mig att tänka på vissa av våra Europamatcher. Till exempel den mot Juventus borta 2014 eller Chelsea hemma 2021. Där gjorde det mindre laget en helt OK match efter sina förutsättningar, började optimistiskt, men räckte i längden inte till. Motståndarna var ett nummer för stora och det slutade i så kallat hedersamma förluster. Knappa siffermässigt, men komplett odiskutabela för alla som såg matcherna. Så kändes det i måndags också. Med skillnaden att Göteborg var det mindre laget och vi det större.
Om veckan inleddes i dur slutade den i moll. Det var bra av Sergio Peña att gå ut och berätta att han är den spelare som åkt fast för rattfylla. Annars finns det absolut ingenting som är bra med den här historien. Vad efterspelet bör bli ser jag att det finns många, och olika, åsikter om. Agerar klubben tillräckligt kraftfullt? Vet inte. För agerandet är, i alla fall än så länge, höljt i dunkel. I rapporteringen berättas det om ”disciplinära åtgärder”, men vilka dessa är förtäljes icke. Jag kan ha viss förståelse för denna tystnad, men tycker ändå det är olyckligt att alla vi runtom inte har en aning om vad som sagts, sägs, gjorts och görs. För då ser det lätt ut som att det inte görs någonting alls.
För det här är förstås allvarligt. Jag läser att Peña är uttagningsbar till matchen ikväll. Jag tillhör emellertid dem som tycker det vore fullt rimligt om han fick fortsätta delta i träningar, men under en tid inte tilläts representera Malmö FF i matchspel. Jag tycker att ett ställningstagande, en konsekvens, från klubben är centralt här. Sen finns det ju också ett signalvärde (ett hemskt management-ord, men dock): jag vill inte att min förening varken är eller framstår som flat och sånt-som-händer-axelryckande. Och så grunnar jag lite på att spelare tidigare i år stängts av på grund av för sen ankomst. Visst, för det straffas man ju inte av samhället, men ändå: här finns ... nån sorts glapp.
Jag inser att långt ifrån alla håller med mig här. All respekt för det. Och skulle det exempelvis vara så att Peña har någon form av problematik som sträcker sig bortom en enskild tisdagskväll där omdömet var sällsynt uselt, då ska han förstås erbjudas hjälp. Det handlar inte om att kasta någon till vargarna, utan att jag gärna sett att även klubben - inte "bara" samhället - tydligt markerar mot något som är helt oacceptabelt.
Hursomhelst, ny match ikväll. Mot ett eventuellt pånyttfött IFK Norrköping, som bland annat lär ställa upp med Arnor Traustason i laget. Med våra nio poäng och den i stort sett fina matchen mot Göteborg som huvudkuddar känns det som att vi stiger in till match i ett ganska skönt läge. Så varför inte mot tre nya pinnar?
