Måndag morgon: I purpurvågor?
Snart är sommarn här, guldbelagd och azurskiftande.
Måndag morgon. Eller söndag kväll, om jag ska vara ärlig. Valborgsmässoafton, till och med.
Frusna fingrar försöker få fram fungerande formuleringar.
Sköna maj, välkommen!
April, april… Du lurade mig igen.
I teorin firas den begynnande våren. I praktiken börjar vården av förkylning. För hur bra biter en brasa mot bitande kyla? Hur mycket värmer långdragna körsånger när en saknar långa kalsonger?
Det är samma visor varje gång. Vintern rasat ut bland våra fjällar, ändå är det djävulskt kalla kvällar. År efter vår, vår efter år. Allmänhetens huttrande entusiasm, ett kollektivt förnekande av en utebliven orgasm.
Alla som inte somnat fattar vart jag vill komma. De ineffektiva eldsvådorna är lika säkra vårtecken som malmösupporterns våndor.
Bara 0-0 mot ett bottenlag. Oftast har motståndet hetat Gefle eller Sundsvall. Aldrig Alkmaar. Senast var det mot Kalmar. En urladdning följdes upp av något urvattnat. Har vi sett det förr? Ja, varenda säsong.
Trots floppen ligger Malmö i toppen. Laget vacklade, Rosenberg vilade. Nielsens hjärna är skakad, inte störd. Svanberg är återigen redo för stora scenen, utan att bära svansen mellan bägge benen.
Behrang backar inåt, Pa är på. Berget är bara spetsen av isberget. Hur ska det gå för Örebro SK?
Ny match, nya tag med samma lag. Släpp MFF loss, det är vår!
Framåt Malmö!
