Måndag morgon: Inför Camp Svansjön
Europaäventyret fortsätter trots allt. Himmelriket hänger på.
Jaja… 0-2 borta mot Gefle. Så surt, så nedrigt. Ändå, så typiskt och självklart.
Det är höga krav som ställs på en ung trupp när spelarna förväntas att glömma ett bejublat sjufaldigt skottdrama och i samma veva förtränga tankarna på kommande utländska kraftmätning. Istället bör de gå in med samma inspiration, gnista och skärpa på Strömvallen, en helt vanlig söndagkväll.
Om Malmö vunnit igår, så hade vi idag glatt kunnat konstatera styrkan i att ladda om batterierna på så kort tid. Nu tvingas vi istället förbanna inställning och karaktär. Så är det. Svart eller vitt, himmel eller helvete.
Motgiftet stavas rutin. Rutin som man får genom att år efter år vinna eller placera sig högt i sin liga, så att man år efter år kommer ut och får känna på den hårdare matchningen, de särskilda cupnerverna och den kortare återhämtningen.
Nog om detta. En skitmatch, sådana har vi sett förr. Och vi kommer att få se fler, tyvärr. De hör till en lång säsong. I ärlighetens namn, har någon någonsin sett fram emot Gefle borta? Nu släpper vi det och blickar fram emot det som vi alla, inte bara spelarna, haft i åtanke ända sedan ärevarven i Edinburgh.
Swansea it is.
För en vecka sedan fick jag ett meddelande från redaktören:
Hej John. Ursäkta att jag stör dig i det instabila sommarvädret, dina dagliga duster med en trotsande tvååring och din ständigt sinande semesterkassa. Jag undrar om du kan offra dig och åka till Wales, leva på skräpmat och öl i ett par dagar och ägna all övrig tid åt Malmö FF?
Så är det, gott folk. Den här veckan är det jag som är er utsände. Det är jag som ska pejla av vad det är folk säger när de pratar om Malmö, ute i Europa. Det är jag som ska förmedla hur energifälten kolliderar när Rikard Norling sätter sig jämte Michael Laudrup för att hålla presskonferens. Jag ska ge er senaste nytt om stämningen i staden, i truppen och på puben.
Det är på grund av alla ni som skänkt pengar till Himmelrikets insamling som den här campen blir av. Ett stort tack till Er! Ett särskilt tack till Fredrik Olsson, som inte bara bidragit ekonomiskt utan också namngivit spektaklet.
Camp Svansjön. För mig som är uppvuxen på Svansjögatan i Malmö känns det som att någon slags cirkel sluts. Hur förstår jag inte riktigt, men något måste det ju betyda. Jag tar mig an uppgiften med stolthet och ödmjukhet och hoppas på er läsares fortsatta medverkan i kommentarsfält och forum.
Planet lyfter imorgon men redan kring lunch idag publiceras en liten artikel med nyttiga fakta om veckans resmål. Den storslagna superliverapporteringen kommer att fortsätta via Facebook under veckan. Gå in och gilla Himmelriket/SvenskaFans om ni inte redan gjort det.
Mot Wales... Framåt Malmö!
