Måndag morgon: Jakten på Yago (och öppenheten)
"Om vi blundar för en stund och låtsas att vi i stället för MFF hade haft Roma, Valencia, Leeds (för att inte tala om Man United eller Real Madrid) eller något liknande lag som våra favoriter – då hade det varit totalt uteslutet att ringa spelaren, som i fallet Yago."
Det visade sig vara svårare än jag trodde att få kontakt med Yago Fernández.
Sen han kom till Malmö FF förra året har det sagts att han endast ställer upp på intervjuer face to face. Ty hans engelska ska vara för dålig för telefonintervjuer. Som boende 20 mil från Malmö innebar detta problem för mig. Så jag gjorde vad jag inte skulle göra – jag ringde och sms:ade honom ändå. Utan att någon gång få svar. Att påstå att jag sms-bombade honom är nog att ta i, men det blev några stycken... För ju mer han ignorerade mig, desto intressantare blev han.
Min jakt på portugisen intensifierades för några veckor sen när intervjuserien 16 guld, 16 spelare, 16 frågor sjösattes. Yago är självskriven som en av de sexton. Något sms här och där blev det. Nada.
Men så, när jag häromdagen var nära att ge upp och mer eller mindre skulle ge det en sista chans, svarade en kvinna. Jag presenterade mig och frågade efter Yago. Kvinnan förstod mig uppenbarligen inte, för efter en halvminut eller så lade hon på. Det dröjde ytterligare några minuter och så fick jag ett sms: Who are you?????
Jag returnerade genom att - än en gång - berätta om mitt ärende och namn. Och lade till att jag ber om ursäkt om detta inte skulle vara Yago Fernández nummer. Det sistnämnda var nog min räddning. Hon ringde upp och bad om ursäkt för att hon slängt på telefonen (fast mobiler kan man kanske inte slänga på) men hon hade inte förstått att det var honom jag hade sökt. Självklart skulle hon be Yago ringa när han kom hem.
Det gick en eftermiddag och jag trodde mig förstå att han trots allt inte ville göra en telefonintervju, när min telefon pep till. Det var Yago. Han skrev: It´s ok with me, but can you please call me on my phone. This is my wife´s.
Att jag måste ha skrämt nästan slag på hans hustru genom att skicka meddelanden till henne med förfrågningar om intervjuer under en längre tid kunde vi sen skratta åt innan intervjun började.
Vilket säger väldigt mycket om Malmö FF och spelarna och ledarna där. För det finns en öppenhet som är påtaglig och som är väldigt sympatisk. Även om jag förstår att vi supportrar ibland, liksom de där riktiga journalisterna ni vet, kan bli tröttsamma när vi för sjuttielfte gången på en månad ”bara vill ställa några korta frågor”, så bemöts man alltid med vänlighet och oftast med öppenhjärtighet.
Om vi blundar för en stund och låtsas att vi i stället för MFF hade haft Roma, Valencia, Leeds (för att inte tala om Man United eller Real Madrid) eller något liknande lag som våra favoriter – då hade det varit totalt uteslutet att ringa spelaren, som i fallet Yago. I stället hade vi fått gå antingen via hans agent eller via klubbens pressavdelning. Det är inget att stå efter. Vi behöver kanske inte gå längre än till det svenska landslaget i fotboll för att vi ska förstå hur det hade kunnat vara om Malmö FF haft en tränare eller en ledning med bistrare syn på livet.
Än ser jag inga tecken på att klubben överväger att strama åt (i brist på bättre ord) medias (dit jag med all blygsamhet räknar Himmelriket) möjligheter att kontakta spelare och ledare utan mellanhänder.
Jag hoppas att det förblir så. Så länge det inte missbrukas är det mycket vunnet för både oss och MFF. För motsatsen med träningar som är oåtkomliga för supportrar och där möjligheterna att prata med spelarna blir ringa vore en tråkig utveckling. För alla, inbillar jag mig.
I morgon åker som bekant truppen från MFF ner till södra Spanien för Copa del Sol. I hasorna ses Himmelriket. Även i år har vi fått tillåtelse att bo på samma hotell som laget. Detta kan verka självklart, men är det inte.
Jag minns från förra året att den tidigare assisterande tränaren Pep Clotet skakade på huvudet och sa att detta aldrig hade kunnat hända med ett spanskt lag, att de skulle ha media och/eller supportrar boende på spelarhotellet vore ett helt orimligt resonemang. Jag tror emellertid inte att han under den veckan led av att ha oss där. Kanske kom han faktiskt att gilla öppenheten.
Och den här öppenheten ska vi alla vara rädda om. Mycket rädda om.
***
Yagos engelska är för övrigt mycket bättre än vad han kanske själv tror.
