Måndag morgon: Jämn grupp och jämnt skägg
"Vi överlever nog den här gången också. Allsvenskan är bara några veckor bort och det finns en del annat att glädjas åt."
Måndag igen. Ännu en vecka är avklarad och även om varken termometern eller väglaget ger mig rätt så är våren på väg.
Malmö FF gick obesegrade igenom gruppspelet i Svenska cupen, efter sju gjorda mål och två insläppta. Gott så.
Malmö FF är ändå utslagna. Det smakar inte lika gott. Ganska beskt, faktiskt. Beskt och bekant.
Att ”bara” spela 1-1 hemma mot Öster blev ödesdigert. Jag har lite svårt att gräva ner mig över det resultatet. En av mina första allsvenska lärdomar, en typisk oskriven sanning, kommer från 80-talet. Åtminstone i mitt minne slutade matcherna mellan Malmö och Växjös stoltheter alltid 0-0. Det var logiskt eftersom de på den tiden spelade med landets bästa målvakter, Jan Möller respektive Tomas Ravelli.
Ute ur cupen, en tappad titel redan innan våffeldagen. Nåja, vi överlever nog den här gången också. Allsvenskan är bara några veckor bort och det finns en del annat att glädjas åt.
Det är faktiskt inte alls längesedan det stormade ordentligt och både tränare, sportchef och spelare var på väg bort. Knappt ett halvår senare känns MFF återigen som en homogen förening. Vem klagar på uteblivna nyförvärv idag, när Magnus Eriksson, Erik Johansson och även Fadi nu finns att tillgå? Vem ropar på avgångar istället för att längta efter en ny vår med Ricardinho, Pekalski och Tokelo Rantie? Vem kan låta bli att se ljust på framtiden med spelare som Simon Kroon och Filip Helander i truppen?
Det finns mer som känns bra. Kanske inte lika viktigt, kanske rentav ytligt. Men ändå, det finns fler saker att uppskatta. Kanske är det något gammalt och dolt brittiskt Tipsextra-komplex hos mig, men om Mathias Concha fullföljer den satsning han inlett blir jag mycket nöjd.
För tio år sedan bildade Olof Persson och Daniel Majstorovic Allsvenskans mest slätrakade mittbackspar (det av göteborgarna så kallade flintlåset). Det var elegant, men inget pryder en backlinje lika respektingivande som ett redigt helskägg. I dessa tider när även gräs tydlgen är svårt att odla ser jag på Conchas ansiktsbehåring som ett mycket positivt tecken.
Och denne Erik Johansson. Inte nog med att han gör mål, han gör dem också på hörna! Men, överhuvudtaget, känns han inte som den rock’n’roll-spelare vi så länge saknat? Någon som äntligen kan förvalta arvet efter Andreas Yngvesson, Dejan Pavlovic och, för all del, Greger Andrijevskij? Låt oss hoppas att intrycken efter matchen mot Sundsvall bara var början.
Avslutar med en liten sorg. Häromdagen meddelade jobbets intranät mig att det var dags att byta lösenord. Om någon, mot förmodan, tänkt att hacka sig in och läsa mina mail: Vinzents02 gäller inte längre.
Framåt Malmö!