Måndag morgon: Johan berör
"Helst skulle en vilja söka en dispens för någon slags tagteam-konstruktion, likt handbollens regler."
Måndag. Dagen efter annandag midsommar och fortfarande är huvudet morgontugnt.
Beror det på all snaps? Omöjligt. Sillen? Tveksamt, men kanske. Silly Season? Låter rimligt, rentav mest troligt.
För nu är det många bollar i luften, trots speluppehåll. Ryktena om att Yotun och Konate är på väg bort känns lätta att bearbeta, än så länge. Svanberg på lån till J-Södra? Kanske, kanske inte. Att Bergkvist skulle vara aktuell för Serie A känns väldigt ihåligt. Men det är klart, om Roma är ute efter att skapa en ny Totti, då ligger så klart Teddy nära till hands.
Turerna kring Sarfo är över. Men prestigekampen mellan Daniel Andersson och Sirius seriösa konsulter om vem som fått till den bästa dealen kommer att pågå långt in i framtiden. Kanske kommer den att sluta både lycklig och oavgjord?
Vindheim stannar… Härligt. Bahoui och/eller Kusk på väg in… To be continued. Durmaz och/eller Toivonen på väg in… Mest i våra drömmar, men det är åtminstone bara våra drömmar.
Däremot Johan in, Johan ut… För att travestera Solnaspråket i varje svår diskussion: Johan berör.
Det är ingen hemlighet att målvaktsyrket är speciellt. Utsattheten är en helt annan jämfört med burväktarnas kollegor. 98 % procents briljanta insatser överskuggas lätt av en futtig tabbe. Tänk själva: Fedel, Asper, Olsen… Alla hjältar, alla ifrågasatta. Varken Wiland eller Dahlin utgör något undantag.
Johan Wiland tog sig till Malmö en sommar. Absolut inte som en nödlösning, men ändå som en stark plan B efter att evige landslagskonkurrenten Isaksson inte gått att locka till sig. Den förre FCK-spelaren, men framför allt elfsborgaren som räddade Skoogs straff men ändå fick kapitulera för Höilands retur 2004 har visat att det går att vinna supportrarnas kärlek genom ren och skär professionalism.
Utan att konsultera Google kan jag inte minnas en enda kontrovers eller något offentligt gnäll från den Rydboholmsfostrade 36-åringen. Däremot var jag på plats i Ukraina i mixed zone efter matchen mot Shaktar där en märkbart påverkad Wiland beklagade och fördömde det våld som Malmö FF:s supportrar blivit utsatta för tidigare under kvällen.
Johan Dahlin med två eller åtminstone ett och halvt SM-guld med MFF på sitt CV fick sitt genombrott på Malmögräset. Höll nollan borta mot Rangers, höll tätt hemma mot HIF 2010 och kom med i landslaget. Alltid glad, alltid trevlig och alltid med en rejäl skopa snus under läppen. Så mycket hemvändare man kan vara, även om man är född i Trollhättan.
Det vore faktiskt underbart om de båda kunde vara en del av Malmö FF:s trupp samtidigt, åtminstone året ut. Ett förhållande där den bänkade inte skulle vara offer för en orubblig hierarki, utan snarare ses som en omätbar trygghet och resurs.
Helst skulle en vilja söka en dispens för någon slags tagteam-konstruktion, likt handbollens regler. Johan startar, men Johan kommer in och tar hand om de fasta situationerna.
Så kommer det med all säkerhet inte att bli. Men, jag var också plats i Vilnius 2015 där blott 16-årige Marko Johansson tvingades hoppa in och bli matchhjälte tack vare Robin Olsens avsked och Zlatan Azinovic plötsliga skada. Den sitsen kommer med all säkerhet inte Malmö FF att vilja hamna i igen när europakvalet drar igång.
Framåt Malmö!
