Måndag Morgon: Kan man verkligen önska sig mer?
Kanske var det dags för en tid där man inte grottar ner sig fullständigt efter förluster?
Österlen: Ett supporterskap går upp och ner. För vissa hänger engagemanget samman med de sportsliga framgångarna och icke-framgångarna. För andra är det kanske rent geografiska problem som dyker upp efter exempelvis en flytt. Det finns säkert 100 anledningar till att man brinner olika mycket vid olika tillfällen.
För egen del kunde jag känna att supporterskapet kanske gick lite på tomgång, och när en killar som Norling, Hamad och Dahlin lämnade kändes det som att luften gick ur. Det var folk jag tagit till mig hjärta, och trots våra bevisligen fina framgångar på plan funderade jag allvarligt på om det kanske inte var dags att trappa ner supporterskapets engagemang.
Hur länge orkar man lägga ner sin själ i spelare, förening och lag när det hela tiden förändras? Från vecka till vecka. Från år till år.
Det har aldrig varit tal om att kärleken till MFF minskat, men engagemanget. Förra hösten blev jag dessutom farsa för första gången och prioriteringarna blir annorlunda då. Skulle jag orka gå till Stadion varje gång när engagemanget inte är hundra? Skulle jag palla twittra ut 100 meningslösa meddelanden i samband med varje match? Skulle jag orka vara redaktör för Sveriges bästa Fan-site? Skulle det ens vara rättvist mot sidan att vara det om jag inte brann hela vägen - min kärlek till trots? Hade Molins tagit mig så mycket med storm att han slagit luften ur mig?
Jag tycker egentligen inte att det är så konstigt. Var sak har sin tid. Kanske var det dags att följa MFF några år mer tillbakalutad? I soffan. Framför datorn. Kanske till och med så att man skulle missa någon av träningsmatcherna? En tid där man inte grottar ner sig fullständigt efter förluster, men fortfarande kan glädjas åt segrarna.
Men så kom januari och Åge Hareide blev klar. Så kändes det lite mer spännande igen, och när sen Markus Rosenberg (en spelare jag personligen haft närmare hjärtat än Zlatan) kom hem några veckor senare började det pirra igen. Det var fortfarande inte riktigt på samma nivå som tidigare, men jag var åtminstone inte uträknad längre.
Sen kom en säsong som saknar motstycke.
Vi spelare den bästa fotbollen jag sett sen 80-talet.
Vi hade den bästa spelaren jag någonsin upplevt i MFF-tröjan i Rosenberg (Jag har aldrig upplevt Bosse).
Vi tog oss till Champions League efter några fantastiska prestationer.
Vi fick allt man kunde begära - Och mer därtill.
Men ska jag vara helt ärlig är det nog inte det som har gjort att jag i år har brunnit mer än någonsin för MFF.
Det är vad vi tillsammans har lyckats med. Det var några helt makalösa insatser från läktarposition i år. Tillsammans med spelarna skapade vi magi. Om, och om igen. Vi skapade en säsong jag aldrig upplevt förr. Vi tillsammans - Spelare, supportrar och ledning. Vi. Malmö FF.
Jag inser att jag även i framtiden kommer ha perioder då engagemanget kommer att tryta. Då jag kommer känna mig trött.
Det kommer komma en dag då jag tackar för mig som chefredaktör på Himmelriket (Riktigt än blir ni emellertid inte av med mig).
Det kommer komma en dag då jag kanske inte orkar dra mig till Stadion.
Men då kommer jag minnas den här säsongen. Säsongen då allt var möjligt.
- Erikssons volley mot Salzburg.
- Rosenbergs vändning mot Örebro.
- Segern på Friends.
- Halsti. Adu. Helander. Olsen... Och alla andra.
- Åges fantastiska intervjuer.
- Guilles förnedring av Blåvitt.
- Martin Grahn och mina misslyckanden i Prag.
- Hur vi fick vice-mästarna Atletico att maska på Stadion.
- Tinnerholms "Res dig upp"
- Hexenkessel....
- Hexenkessel... Herre gud vad jag kommer minnas de magiska inramningar vi skapade.
Så i år kommer jag inte önska mig något från MFF i julklapp.
Jag vill istället passa på att tacka för ett galet år.
Tack till spelarna!
Tack till Guille och Rosenberg!
Tack till Åge!
Tack till styrelsen och övriga i ledningen.
Tack till alla medlemmar.
Tack till Himmelrikets redaktion.
Tack till alla som har hållt en tumme för oss i år.
Tack till Hexenkessel.
Tack till världens bästa familj.
2015 gör vi det igen - Men till dess.. Njut av ett fantastiskt 2014.
