Måndag Morgon - Kroon funderar över Kuhn
Efter knappt fem månader som MFF-tränare får vår sympatiske tränare finna sig i att hamna under måndagsluppen.
Det är väl ingen tvekan om att Allan Kuhn har gjort ett visst intryck redan.
Att efterträda den oerhört karismatiske och framgångsrike Åge Hareide är ingen lätt uppgift, det skall gudarna veta, men än så länge har Allan Kuhn trots några plumpar i protokollet lyckats hålla den kräsna himmelsblå supporterskaran på hyggligt humör.
Att träna Malmö FF utan att vinna SM-guld är per definition ett misslyckande. Å andra sidan är våra många guldtränare för evigt hjältar i Malmö FF:s stolta historia vilket gör att det är en rätt stor skillnad om man likt den rätt bortglömde Rolf Zetterlund nosar på förstaplatsen flera år i rad utan att knipa guldet eller om man som Roland Nilsson kröner ett par mittenplaceringar med ett SM-guld.
I Allan Kuhns fall är det tuffare än så.
Vår nye tränare har på sitt bord att förvalta den största förmögenheten en svensk fotbollsklubb någonsin förfogat över och dessutom med vetskapen om att denna skattkista har bärgats under de två säsonger som hans företrädare stod vid rodret.
Kuhn har alltså ett tungt framgångsok att bära och så här efter fem månader kan man så smått börja titta på hur han har hanterat bördan.
Ser man det rent sportsligt vill jag på det stora hela ge Allan Kuhn väl godkänt så här långt.
Om vi börjar med den i år så viktiga svenska cupen så gjorde Malmö FF sin bästa insats på 26 år. Finalen var nästan vunnen när en ointelligent tackling och ett hårt domslut fick MFF att tappa momentum.
Samtidigt fick Kuhn spelarna att våga spela ut i förlängningen med 10 man på ett sätt som så när resulterade i en cuptitel och den så hett eftertraktade Europaplatsen. Det ville sig inte tyvärr, men att döma ut cupinsatsen 2016 som ett rent misslyckande skulle vara väldigt orättvist.
I allsvenskan började det fantastiskt i premiären med en bra insats och seger mot regerande mästarna IFK Norrköping. Sedan kom ett mycket oväntat och obehagligt litet ras där vi förlorade två matcher som Malmö FF skall vinna sju dagar i veckan.
Förlusterna mot Sundsvall och J Södra fick mig att sarkastiskt skriva "Har han avgått än, Hamréns kompis?" på Facebook och även om det inte var allt för allvarligt menat illustrerar det väl till viss del hur stort tålamod MFF-supportern i gemen har med Allan Kuhn.
Men det var också efter dessa två förluster som den nye Allan Kuhn trädde fram. Pragmatikern.
Efter sex insläppta mål på tre matcher valde den uttalat offensive tränaren att prioritera försvarsspelet och vips så hade MFF plötsligt fyra matcher i rad utan insläppt mål. Visserligen led det offensiva spelet lite av den flyttade balansen till en början, men sett till de senaste insatserna börjar det likna något även framåt. Bortsett från den frustrerande ineffektiviteten mot HIF borta så har MFF producerat på bra offensivt den senaste tiden.
Totalt sett så här långt tycker i alla fall jag att Kuhns insats har varit väl godkänd. Vi kan gå upp i ensam serieledning idag, och vi var en hårsmån från att vinna cupen det är ett hyggligt vårfacit. Derbyförlusten och det dåliga försvarsspelet i början av säsongen drar ner betyget, men sättet Kuhn hanterade försvarsproblemen på och hur lugnt och öppet han har bemött pressen och kritiken drar upp det.
Som kuriosa får man även ge en liten guldstjärna för hans bejublade insatser i Coops reklamfilmer.
Som sagt, det är ett bråddjup mellan att vinna SM-guld eller bara delta i som vi säger i Malmö. I november kan vi på allvar summera Kuhns första år i MFF.
Så här morgonen innan hemmamatchen mot Falkenberg vet vi bara att om vi vinner i kväll är vi serieledare och "den där dansken" är helt OK. Förlorar vi sitter "Hamréns kompis" löst igen. Så små är marginalerna.
