Måndag morgon: Med koll på kollo
"För många är det första kapitlet i en förhoppningsvis lång kärlekssaga."
Vaknar upp på en kursgård i Bergslagen med kraftig hjälp av morgonsolen och rummets obefintliga gardiner. Här är jag i någon slags alternativ EM-bubbla, som ledare på ett ungdomsläger med den pandemiskt korrekta benämningen ”av mindre karaktär”.
Fast i en knapp vecka med den yngre generationen, landets framtid och våra kommande ledare, entreprenörer eller konstnärer. Alla fortfarande på rätt sida av livets offsidelinje och alla med strumpor vars längd eller färg varken matchar shorts eller skor. Med en stor likgiltighet inför både pensionssparande och deodoranter men med en digital kompetens och en internetnärvaro som vida överträffar min egen.
Ändå vara det bara jag som höll koll på träningsmatchen mot Elfsborg…
Jag ska fungera som någon slags allt-i allo här med ansvar för borttappade nycklar, skrapsår, hemlängtan, reservtandborstar, släckning och väckning. Men den tyngsta uppgiften är att lösa en tillräckligt stor bildskärm för att kunna se Sveriges match mot Polen på onsdag.
Jag vet, det ligger inte i linje med en allsvensk supporters självbild att engagera sig i den glättiga masspsykosen som ett fotbollsmästerskap orsakar. Men, det är svårt att förneka det fina i något som utan att vara en katastrof eller kris förenar och samlar människor från olika generationer på lika villkor, om än bara i nittio minuter plus tillägg.
Även om det bara är forna MFF:are som gör mål och räddar mål i landslaget så är det ingen tvekan om vilken spelare som har fångat kidsens hjärtan. Alexander Isak är den man pratar om och vars namn man helst bär på ryggen.
Det är också vackert, en ung svensk med en annan bakgrund och ett annat utseende än det mest typiska på gränsen till ett enormt genombrott. En spelare som får hela landet att hålla andan, vråla eller flyga upp från stolen från så fort han får bollen. För många är det första kapitlet i en förhoppningsvis lång kärlekssaga.
Vi var många som var med om samma sak under mästerskapen 2002 men framför allt 2004. Det är fortfarande vackra minnen även om historian sedan tog andra vägar.
Och där… tappade jag ungdomarnas intresse.
Det är sommar, vaccinationerna är strax i kapp och snart börjar Allsvenskan igen. Njut av nuet, gott folk!
Framåt Malmö!
