Måndag morgon: Med lust och fägring stor
"Även om det inte skulle räcka hela vägen så går Malmö FF nu att känna igen. Borta är den håglösa uppgivenheten som inte ens Åge Hareide kunde vända på ifjol."
Motala
Försommar. Skinande sol och stigande temperaturer. Nu grönskar det och den blomstertid nu kommer. Skolavslutningar, jobbfester och studentutsläppen avlöser varandra. Tonåringar sjunger om att den ljusnande framtiden är deras.
Jag vet inte det. Med brinnande krig i världen och en skakig global ekonomi så är det lätt att vara pessimistisk.
Om man inte heter Hugo Larsson förstås. I hans sinne bor säkerligen inga stormar än och hjärtat klappar med friska slag. En ljusnande framtid är i svartesonens fall en underdrift. De härliga lagrarna kommer nog att gro också i Tyskland och under nästa kapitel i hans egen saga.
Som vanligt när hela landet slår ut i blom, gräset lyser grönt och ledigheter närmar sig, då tar Allsvenskan paus. Nu följer en månad av nödvändiga rehabiliteringar och oundvikliga spekulationer om försäljningar och inköp av olika spelare.
Nämnde Hugo är redan förlorad. Kapten Christiansen repar sig på hemmaplan och i veckan kommer domen i Sergio Peñas rättegång om rattfylleri och olovlig körning. En skakig mittfältssituation, minst sagt. Lägg därtill att hyfsat unga Sebastian Nanasi och Taha Ali säkert har imponerat på ett par bevakande scouter under våren.
Men i juli ansluter Pontus Jansson. Förhoppningsvis är då också Anton Tinnerholm kurant. Då får vi in rutin och hjärta istället för lovande talang.
Malmö FF är i serieledning efter att med tydliga siffror kört över de flesta motståndarna. Vägen skulle kunna ligga vidöppen mot det tjugotredje guldet. Men, förlustmatchen mot Elfsborg ligger där och spökar. I den såg tränare Rydströms lagbygge varken stabilt eller bländande ut. I den oavgjorda drabbningen mot Häcken framkom det också att MFF inte är ensam kandidat till att vinna årets serie.
Men med förra hösten i färskt minne är det ändå en härlig känsla att kunna se fram emot en toppstrid igen. Även om det inte skulle räcka hela vägen så går Malmö FF nu att känna igen. Borta är den håglösa uppgivenheten som inte ens Åge Hareide kunde vända på ifjol.
Den stora rysaren i år kanske ändå blir om ärkerivalen och publiklaget IFK Göteborg ska åka ur och ersättas av i sammanhanget lilla Utsiktens BK. Det vore nästan lite väl dråpligt, inte skulle all världens skadeglädje väga upp ett sådant tapp. Och AIK, kommer de få ordning på någonting överhuvudtaget den här säsongen?
Nu grönskar det och den blomstertid nu kommer. Vi är på ett bra ställe.
Framåt Malmö!
