Måndag morgon: Mellanår mellan vadå?
"Begreppet kravställare har blivit sommarens modeord i de himmelsblå vokabulärerna."
Motala
Ännu en måndag morgon i detta mellanår. För det har vi väl accepterat vid det här laget? Bottennappen mot Värnamo och Sundsvall borta, dubbla magplasken mot Zalgiris, skadorna, tränarbytet och en trupp i disharmoni där gnäll sipprar ut till medierna… Inte vägs det upp av en tätkänning i tabellen, cupguld, ett redan säkrat gruppspel i Europa och nu allra senast, en säker 3-1-seger hemma på Stadion?
Begreppet kravställare har blivit sommarens modeord i de himmelsblå vokabulärerna. Det har spekulerats (och raljerats) kring att det saknas karaktärer i truppen som höjer sin röst för att kunna lyfta sina medspelare i skarpt läge. Att arvet efter Rosenberg inte förvaltats utan snarare förskingrats.
Utanför planen finns det som tur är gott om kravställare. Folk som kräver något hårdare och argare än Andreas Georgsons vältalighet. Personer som ser ett kryss på bortaplan mot Luxemburg i ett redan avgjort dubbelmöte som inget annat än en smädelse. Individer som omedelbart vill bygga en ny trupp värdig klubbmärket och skeppa iväg spelare som Dahlin, Rieks, Lewicki, Christiansen och Rakip.
2022 är en stökig säsong och risken finns att slutförandet blir ännu mer och upp och ner i och med det täta matchandet, utlandsresorna och skiftande inspirationsnivåer. Men ändå, om detta år redan är helt kass… Jämför med andra högt rankade lag som Norrköping och Elfsborg. Aj!
Visst har vi lite för många besvikelser bakom oss redan, men också mycket att se fram emot i potentialen hos Lomotey, Buay Touray, Ceesay och Zeidan.
Ute i Europa talar väl allvarligt talat inte alla om Malmö, men man spelar åtminstone på gräs. Det är bara en av anledningarna till att se fram emot höstens internationella äventyr. Precis som i fjol börjar Birmancevic växla upp på den kontinentala påfarten och det bådar ju gott.
Denne Birma som fått en hel del kritik för sina insatser både på planen och i media, där han framstått som mer missnöjd individ än en lojal lagspelare. Även Anders Christiansen har bemötts med tvivel efter att ha uttryckt besvikelse över att inte blivit släppt till Saudi-Arabien för stora pengar.
Oacceptabelt? Ovärdigt? Orimligt? Kanske det, men backa bandet till 2004. Året då MFF verkligen rustade för att äntligen ta hem guldet efter 15 års titeltorka men inledningen på säsongen var knappast gyllene. Efter ännu ett poängtapp fick kravställaren, kaptenen och legendaren Patrik Andersson en intervjumikrofon framför sig och önskade sig då en vinst på Lotto så att några klasspelare kunde köpas in.
Jag tror inte att det var den intervjun som så småningom ledde till en förstaplats i tabellen. Snarare att laget jobbade hårt och till slut spelade ihop sig, supportrarna enades och den gemensamma hungern var i fokus, inte kraven utifrån.
Avslutningsvis: Tack för allt och vila i frid, Ingemar!
Framåt Malmö!
