Måndag morgon: Morgonluft?
Sista sommarmånaden är här. Resultaten i den får gärna bli trevligare än vad vädret är just nu.
Juli månad är slut. För många av oss är semestern numera över. Själv var jag utomlands i några veckor och blev av med min plånka till en ficktjuv vid en busshållplats i Italien. Inte så farligt egentligen, jag hade inga kontanter i den och det går snabbt och enkelt att spärra kort nuförtiden. Värre var kanske den smått förnedrande insikten om att ficktjuven, likt lejonflocken som på savannen väljer ut den livsodugligaste gnun till byte, pinpointat just mig som den allra mest aningslösa och slösinta individen av alla oss där i den busspåstigningsförvirrade fårskocken av turister.
Dagen efter denna incident mötte Malmö FF Mjällby och fullbordade därmed en liten del av semestern som inte enbart gick i den bekymmerslösa avkopplingens tecken. Det var ett par dygn där det inte på något vis laddades några batterier. Någon timme efter matchen gick vi och åt. Stämningen var en smula dämpad under denna middag. Som min fru för övrigt fick betala. Jag hade ju inte längre något betalkort.
Malmö FF upplevde också en del besvär i juli. Månaden började i dur med hemmasegern mot Sirius, men efter Mjällbyförlusten följde bortamötet mot Djurgården, denna så ofta så väldigt motiga match som nästan känns allt tröstlösare för varje år som går, och krysset mot AIK. Innan månaden på sin sista dag lät oss räta lite på rygg och nacke efter segern mot Värnamo.
Framförallt är det offensiven som hackat. Det har varit stökigt med skador, sjukdomar och nyförvärv som ska skolas in i gruppen och i spelet. Och jag tänker att saknaden av Hugo Larsson, och hans rörlighet, varit stor. Att laget tvingats till många förändringar på samma gång har kostat.
Men nu är det ny månad. Den har inletts med att resten av allsvenskan visat hur desperat man behöver Malmö FF. De tre Conference League-deltagarna är redan utslagna. Häcken får visserligen spela vidare, men de har som bekant bränt en av sina livlinor mot färöiskt motstånd. Så visst, andra klubbar kan uppenbarligen sprattla till, men ska det kontinuerligt in rankingpoäng till Sverige är det uppenbarligen bäst för alla om Malmö FF är ett av de allsvenska lag som spelar i Europa.
Augusti borde innebära att det fortfarande är sommar. Fast det märks sannerligen inte på det miserabla vädret. Trots det – visst kan vi vädra morgonluft? Pontus Jansson är kapten. Otto Rosengren och Sebastian Jörgensen har numera några matcher under bältet. Lasse Berg Johnsen har debuterat och Stefano Vecchia är under tillfrisknande och närmar sig comeback.
Över själva begreppet optimism vilar det förstås ett sorts dåraktigt skimmer. Så jag ska kanske inte dra det riktigt så långt. Men augusti är ännu ett oskrivet blad; åtminstone vad Malmö FF i allsvenskan anbelangar. Så låt oss hoppas att denna månad fylls av lyckliga slut.
Det första får gärna komma ikväll.
