Måndag Morgon - Mörka Moln
Mörka moln dominerar himlen denna måndagsmorgon och det symboliserar väl hur mina tankar kring MFF:s säsongsstart ser ut.
Frustrationen, ilskan och oron efter slutsignalen igår var enorm. Hade jag skrivit den här texten där och då hade det kunnat stanna vid en bitter uppkastning, men nu efter en natts sömn kan jag kanske nyansera mina ord en aning.
För det har ju en poäng att faktiskt stanna upp och försöka se vad som egentligen händer. Åtminstone om man känner sig skeptisk och kritisk är det ju klokt att bena ut vad som egentligen är det som oroar en mest och det är väl det jag har grubblat på en del sedan förlusten i Borås igår.
Om vi tittar på de två uppenbara förändringarna jämfört med förra säsongen är det att vi har en ny tränare och att inte längre har kvar Markus Rosenberg.
Jag börjar med att fundera lite kring tränarbytet.
När den påstått koleriske omklädningsrumsdiktatorn Uwe Rösler försvann skulle frihetens klockor ringa. Ungdomarna skulle blomma ut, rörelsefriheten på plan skulle vara holländskt total och MFF:s anfallsspel skulle karaktäriseras av fart, fläkt och fantasi.
Efter tiotalet tävlingsmatcher under Jon Dahl Tomason och historiens längsta försäsong är utfallet precis tvärt om.
MFF:s anfallsspel är oerhört långsamt och förutsägbart, vi ligger i bottenskiktet när det gäller antalet avslut (17 stycken innan gårdagens match jämfört med IFK Norrköpings 46) och samtidigt som det är krampaktigt framåt, släpper vi till en hel del bakåt.
Kanske är det tidigt att bedöma Jon Dahls insats, men sett till de få förändringarna i truppen inför säsongen känns det i alla fall för mig rätt skrämmande att ledarskiftet hittills inte på något sätt har indikerat någon positiv förändring till ett mer kreativt spel och ett mer oförutsägbart spelsystem, snarare tvärtom.
Förändringen som skett i truppen är egentligen att Markus Rosenberg har slutat och betydelsen av det kan såklart inte överskattas sett till vad Mackan var för Malmö FF, men samtidigt skall det sägas att de två som delat vårdnaden av Mackans arv, Isaac Kiese Thelin samt Anders Christiansen, är de två spelare som varit klart bäst i MFF under våren. Så ser man bara till vad Mackan uträttade på plan har ersättarna levererat, vilket åter för oss tillbaka till Jon Dahl.
Vinner Norrköping sin match den här omgången börjar i alla fall jag tro att SM-guldet blir oerhört svårt att bärga i år. Det skulle i så fall innebära att vi kanske missar det för tredje säsongen i rad och det är i mina ögon ett monumentalt fiasko för en förening som har ett så oerhört stort försprång ekonomiskt jämfört med sina konkurrenter. Det går inte att förklara bort.
Om vi jämför med de två senaste säsongerna kan man ju dela upp 2018 i två delar: MP:s katastrofvår och Röslers upphämtning och succéhöst i Europa. MFF missade guldet, men gick från bottenträsket till tredje plats på en halv säsong och tog sig till Europa Leagueslutspel.
2019 blev de missade straffarnas år och mest avgörande blev den missade straffen mot Djurgården och trots bäst målskillnad och 65 poäng fick MFF se sig som tvåa en säsong där vi verkligen borde vunnit om bara skärpan från elva meter varit åtminstone i närheten av normal. Samtidigt gjorde vi åter succé i Europa League och totalt sett var det en rätt bra säsong.
I år ser det mer ut som under våren med MP 2018 och det vill till att vi mycket snart får se en positiv utveckling, annars kommer det här frihetsprojektet rinna ut i sanden snabbt. Tålamodet är inte stort i den här föreningen och någonstans måste vi se en tanke och en struktur i det Jon Dahl försöker bygga.
Än så länge ser jag mest en bristande spelidé, planlös rotation och total avsaknad av fart om man bortser från AC:s individuella initiativ. Vi har just nu en hel drös av oerhört skickliga fotbollsspelare som inte är i närheten av att få ut sin fulla potential och så kan det inte få fortsätta länge till.
Jag är väldigt orolig för hur det här skall sluta och man blir inte mindre nervös när man hör att Tomason ansåg att vi gjorde en bra andra halvlek igår. Så talar någon som griper efter halmstrån som inte finns.
