Måndag morgon: Mot mållinjen
Ja, jag vet att vi just nu har en match mer spelad. Men den som idag hälsar sina kamrater med ett ”god morgon, serieledare”, den ljuger inte.
Bortaseger igår, och press på Elfsborg. Som ju ska till Göteborg för att försöka vinna på en hösttung Gamla Ullevi-matta. Ingen alldeles lätt uppgift.
Det är inte alldeles ovanligt att topplag åker på en del oväntade minor så här i slutet på säsongen. Guldfrossa, brukar det pratas om. Och ja, det vore inte särskilt konstigt om en sak som titeljakt sätter nerver i dallring. Fast att Häcken nu definitivt är borta från guldet kanske snarare bör skyllas på Europa League-dubblerandet. Men glöm det där om att de inte skulle ha något att spela för mot oss. De behöver tre poäng till för att säkra Europaplats även nästa år.
Och apropå nerver: Malmö FF höll dessbättre sina i schack igår och såg till att vi alla vid sidan om får fortsätta att bita på naglarna. Inte för att jag klagar – toppstridsnervositet är såklart ett oändligt mycket bättre tillstånd än mitten-av-tabellen-uppgivenhet. Men jobbigt blir det; i alla fall för den som likt jag själv har den typen av lätteroderat psyke som befinner sig väldigt långt ifrån elitidrottarens.
För det är ändå fascinerande hur åtminstone vissa spelare inte för ett ögonblick tycks reflektera över det pressande i situationen. I efter-match-intervjun på Discovery+ igår pratade Pontus Jansson om hur han såg fram emot och hoppades på att den sista matchen blir en helt avgörande final och att det var precis det här han kom hem för. Och det kändes absolut inte som att han sa det bara för att det liksom hör till – han såg förbehållslöst glad och genuint förväntansfull ut.
Givetvis kan den där eventuella guldfinalen bli någonting helt fantastiskt. Något att berätta om för barnbarnen. Men det är i så fall efteråt det. Oavsett hur den gestaltar sig skulle en direkt avgörande match också innehålla vad som brukar benämnas en 'skräckblandad förtjusning'. En sådan match kommer nämligen att vara oerhört nervös.
Vi spelar före Elfsborg även i nästa runda (även om det handlar om samma dag: vår match startar 15.00 på söndag, Elfsborgs 17.30). Så skulle jag byta bort chansen till en potentiell Stadion-skakar-guldeufori den 12:e november mot att vi istället bärgar guldet i så kallad kavaj i den 29:e omgången? Ja. Lätt. Alla dagar i veckan. Idealscenariot för mig vore att den sista matchen inte betyder nånting alls. Det vill säga, att vi slår Häcken och att Elfsborg förlorar mot både IFK Göteborg och Degerfors.
Men det är jag det. Dessbättre tycks spelarna älska utmaningen, som det brukar heta. Och återigen – om nu inte seriesegern kan säkras långt innan den sista omgången är såklart det vi står inför nu det näst bästa. Malmö FF fortsätter att ge sig själva chansen.
Jag hoppas att vi tar den.
