Måndag Morgon - Motion och motivation
Efter ett förnedrande besök i ett provrum i en klädesbutik var det kokta fläsket stekt. Kilona skall bort!
Det finns en klichéartad bild av att när man väl har gift sig så blir man lätt bekväm och slutligen lat och fet likt en kastrerad hankatt.
Ja jag önskar ju i alla fall att det här bara var en kliché, men dessvärre är det just vad jag gjorde efter vårt bröllop 2019.
Sånt där händer ju inte över en natt och man kan ju skylla på en hel drös med saker, men hur det än är lyckades jag dra på mig ett missprydande bildäck runt midjan och det tog lite tid innan jag rent mentalt tog in hur onödigt och obekvämt det var.
Jag råkar ha tur och min fru är inte bara vacker och klok utan också väldigt snäll och rar, så hon har inte klagat på att hennes man har har lagt det ena mjölkpaketet efter det andra runt bålen och själv har jag levt i blind förnekelse så det krävdes något lite extra för att jag skulle vakna och och lukta på på kaffet om uttrycket tillåts.
Det där hände mig dock slutligen på långfredagen då vi skulle på påskmiddag hemma hos min svägerskas kille och jag ville se lite stilig ut. Den här pandemin vi lever i gör ju att man inte är ute och svassar i feststassen så ofta så det var ett tag sen jag provade mina bättre skjortor.
Efter en svettig och irriterande stund hemma där alla skjortor på något magiskt sätt tycktes ha krympt gav jag mig iväg till köpcentret Nova i Lund för att hitta något anständigt att ha på mig. Väl på plats i en av klädesbutikerna tvingades jag efter en stund av svår förnedring till insikt. Pontus, du är en fet kille.
Det började med att jag, efter att ha tagit med mig ett par XL-skjortor till provhytten, tvingades till en bitter reträtt för att hämta ett par XXL-skjortor i stället. XL var alltså för små. När jag sedan med lite klarare blick provade skjortorna i hytten började jag granska vad jag såg i de där ondskefulla vinkelspeglarna som finns i de där rysliga utrymmena och då trillade äntligen poletten ner.
Med en konstig blandning av insikt, depression och beslutsamhet lämnade jag Nova och tänkte sorgset på hur min stackars hustru tvingades leva och dela säng med något som närmast är jämförbart med ett uppsvällt sjölik, en valross eller en levande Michelingubbe. En förändring måste till!
Så, vad i hela fridens namn har detta med MFF att göra? Jo, för mig personligen en hel del.
För att göra den förändring i kost och träning som krävs för att bli den man jag en gång var är det till stor hjälp att få inspiration och positiv energi och få saker kan få mig mer motiverad till träning och disciplin än mina hjältar i himmelsblått.
När jag tänker på Johan Dahlin eller Oscar Lewicki som under lång och ganska obestämd tid tvingats gå till sin rehabträning varje dag är det lättare att sätta den ena foten framför den andra i löpspåret. När jag tänker på hur Markus Rosenberg höll sig på europeisk toppnivå ända till han satte skorna på hyllan vid 37 års ålder har jag lättare att hålla mig till en sund kost.
Ända sedan jag var en liten påg har spelarna i Malmö FF varit mina förebilder och inspiratörer. Sannolikt kommer de att vara det resten av mitt liv.
Så med kraften från Mesta Mästarna i ryggen har jag på två månader tappat tio kilo och börjar så smått bli mig själv igen.
Så när nu Ola Toivonen tar upp sin tuffa kamp för att komma tillbaka på plan är han ständigt i mina tankar när jag krigar mig runt på mina löpturer. Han vet ju inte om att hans väg tillbaka hjälper en snart 50-årig man att få ordning på trivselkilona, men kanske hade han gillat att höra att han även i icke stridbart skick kan inspirera sina supportrar.
Min älskade fru får också vara tacksam mot föreningen då hon inte bara får en lite smalare och sundare man, utan dessutom får fotmassage varje gång jag ser MFF på tv. Det är faktiskt win-win då jag i min nervositet mer än gärna sysselsätter mina händer med något när Di Blåe spelar. Det får bli mitt avslutande äktenskapsrådgivande tips så här en solig måndag i juni.
