Måndag Morgon: MP börjar få mig att svänga
Är Magnus Pehrsson rätt tränare? Ett "Nja" börjar kanske tappa sitt "N".
Lund. Det är ingen hemlighet direkt att jag kände mig tveksam till Magnus Pehrsson. Ingenting i hans CV visade på att han gjort sig förtjänt av att få ett av Nordens absoluta toppjobb för en fotbollstränare. Det var ju inte så att han gjort ett uselt jobb tidigare, men han hade ju heller inte gjort något som man lyfte på ögonbrynen åt. Och helt plötsligt fick han chansen - igen - i en Champions Leagueklubb.
Men jag ska vara ärlig och säga nu att jag tycker att det ser ganska bra ut. Vill visserligen först lägga in en brasklapp att vi inte mött speciellt bra lag hittills och att det är väldigt tidigt på säsongen, men vi ser ut som en enhet på ett helt annat sätt än vad vi gjorde under hela förra året. Vi arbetar och pressar som ett lag mycket bättre än under förra året - och det ska ju sägas att MP inte haft speciellt mycket tid på sig att sätta det.
Där vi förra året var väldigt bra på att faktiskt vinna matcher och ta poäng saknade vi kanske ändå ett helhetsspel där man imponerades över hur bra vi spelade som lag. Känslan var att vi ändrade om i försvaret och satte det förra året, men att det offensiva spelet lämnades till individuella prestationer och i vissa fall ett välfungerande presspel. Det fanns stunder då den offensiva pressen var väldigt effektiv och välfungerande, men det var oftast på grund av tre spelare: AC, Rosenberg och Berget. Nu fungerar den över hela plan med samtliga spelare.
Att laget, enheten, fungerar som bra gör att vi får en annan kontroll över matcherna. Vi bjuder på väldigt lite och kontrollerar matcherna spelmässigt på ett sätt som vi inte gjort sen 2014. I dag ställs vi ju på prov på ett annat sätt än tidigare. Nu möter vi ett lag som har väldigt många fina spelare, framförallt på mittfältet, och bör kunna ge oss ett ordentligt test på var vi egentligen står. Är vi så bra som vi har sett ut de två senaste matcherna, eller klarar vi bara av att spela den typen av spel mot de sämre lagen i serien.
Upp till bevis! På allvar.
----------------
Det kan tyckas som om jag sågar Allan Kuhn ovan, men det gör jag inte. Jag är imponerad över hur Allan fick ihop laget förra året, och att han var så prestigelös och övergav delar av det han hade velat praktisera för att få det att fungera spel- och resultatmässigt. Allan är en guldtränare och ska ha credd för det.
En uppenbar skillnad mellan Allan och MP:s förutsättningar är att laget nu är mycket bättre anpassat till att ha en offensiv press än tidigare. Det var egentligen två spelare som gjorde det svårt för Allan, och båda var islänningar.
Defensivt hade vi Kari, som tveklöst är en av de absolut bästa försvararna som spelat i Allsvenskan de senaste 10 åren, men han är också en spelare som inte fungerar speciellt väl i ett lag som vill vara spelförande och ligga högt i pressen. Han är en eminent försvarare när han får en chans att stå rätt, men när han måste springa bakåt till sin position blir han oftare straffad.
Den andra spelaren var Kjartansson som tveklöst är en av de bästa målskyttarna jag sett på den här nivån, men också en spelare som var som en ö mot det kollektiva fastlandet. Hans löpningar för att skapa ytor för lagkamrater eller hjälpa till i press eller understödet gick nog att räkna på ena handens fingrar.
Det gör inte honom till en dålig fotbollsspelare, men det gör honom till en spelare som man behöver anpassa övriga efter - Och det gjorde Allan på ett väldigt bra sätt.
