Måndag Morgon: Nä, Janne är nog inte värre än någon annan
Landslagsuppehåll innebär lite andra tankar.
Lund. I helgen var det landskamper och när Sverige mötte Frankrike valde Janne Andersson att mönstra en startelva utan Dejan Kulesevski. Det blev minst sagt omtalat. TIll sist kunde såklart inte ens Zlatan hålla sig från att kommentera. Att det sen inte var Zlatan själv som skrev tweeten verkar ganska uppenbart. Jämför exempel antal punkter på den tweeten och typ allt annat som skrivits från kontot. Nåja. Avstickare.
Hursomhelst. Jag ska själv säga att jag förmodligen hade startat med Kulesevski. Hans makalösa framfart i Italien har imponerat stort och Juventus har inte köpt honom som en spelare som de kan ha nytta av om några år utan de förväntar sig att han ska kunna vara en tillgång redan nu. Helt uppenbart är han en spelare som individuellt saknar konkurrens.
Men det är här vi kommer till kärnan. Att vara tränare handlar inte om att ta ut de elva bästa spelarna. Det handlar om att ta ut bästa laget.
Janne Andersson vet exakt vad han får ut av vissa spelare. Spelarna vet hur de ska agera ute på plan och hur de ska samspela med övriga. Det är inte hur enkelt som helst att bara slänga in nya spelare. Titta bara på när vi, Malmö FF, spelar i cupen och vill lufta spelare. Blir rotationen för stor så blir det en enorm skillnad även om det kanske rent indivduellt inte har gått ner så mycket i kvalitet. Det är helheten som blir sämre.
Att Dejan har visat att han är skicklig såväl framåt som bakåt är inte riktigt samma sak som att han vet exakt vilka löpningar Janne vill att han ska ta. Jag såg exempelvis Dejan i U21 i Helsingborg. Det var en väldigt skicklig spelare. Men också en spelare som rörde sig i ett mycket märkligt rörelsemönster. Nu har det visserligen gått lite tid sedan dess, men det understryker ändå problematiken. Det är inte superlätt att veta vad man ska göra i ett nytt lag. Det tar tid. Det tar tid att lära sig övriga lagkamrater och det tar tid för dem att lära sig dig.
Och hursomhelst. Detta är ju en diskussion som återkommer ständigt. Tränare har sina favoriter. Tränare gillar vissa spelare mer än andra. Tränare kan se styrkor hos vissa spelare vilka blir helt avgörande för lagets sätt att spela medan vi andra inte ens kan antyda egenskapen.
Det är inget nytt. Janne Andersson är precis som vilken annan tränare som helst här.
Skillnaden är väl att han, i motsats till de flesta, tagit Sverige till kvartsfinal i EM. Uppenbarligen kan Janne en del fotboll.
Ge Janne och Dejan lite tid att lära känna varandra så tror jag att båda kommer ligga bakom mycket framgång för Sverige.
-----------
Rent allmänt tycker jag sen att Dejan är på en sådan nivå att vi nog borde skräddarsy en roll åt honom. Och den tiden kommer nog. Dejan, Isak, Quaison är ju en offensiv trio som har många verktyg och stora individuella kvaliteter. Addera Svanberg och Forsberg så finns det många intressanta komponenter.
-----------
Och rasistkortet? Nja. Det kan vi väl ändå lägga undan.
Janne Andersson har många såväl positiva som negativa egenskaper. Någon rasism har jag emellertid svårt att se.
-----------
Vet ni! Snart spelar Malmö igen!
Det är på tiden!
-----------
Om ni undrar varför den här kommer lite sent? Det är Magnus fel.
Magnus har framförallt ett uppdrag i redaktionen och det är att påminna mig och Pontus om när det är dags att skriva måndag morgon. Numera sköter han inte sitt jobb så bra. Jag är helt oskyldig.
-----------
Hallå där nere! Vi är Malmö FF.
