Måndag Morgon - No more Mr Nice Guy
På onsdag börjar MFF:s Europaäventyr.och det är inte utan att man oroar sig för hur det skall gå. Dels i CL-kvalet och dels hur det kommer att påverka vårt allsvenska spel.
Igår kunde vi fotbollsälskare konstatera att Tyskland välförtjänt tog hem sin fjärde VM-titel efter en tuff drabbning mot ett disciplinerat Argentina.
En månad av lättjefullt tjatter på krogen, i sofforna, på facebook och twitter om en massa lag och spelare som vi inte har någon närmare relation till är slut.
Här hemma har vi redan fått känna på himmel och helvete när det gäller den fotboll som betyder något på riktigt.
En fiaskoartad omstart mot BP följdes av en stabil insats hemma mot Åtvidaberg, där tyvärr glädjen grumlades av Simon Therns otäcka skada.
Det är inte utan att man är bekymrad för hur vi skall kunna ta oss an europeiskt motstånd när nyckelspelare sålts och vi dessutom har otur med skador. En till synes osäker form gör mig än mer klentrogen.
Men, det går inte att tro att man skall kunna kvala in till Champions League om man hänger upp sig på det som är svårt och negativt. Vad Åge och hans pojkar måste pränta in i sinnet är att man som ett lag kan uträtta storverk, även mot motstånd som på pappret ser starkare ut. Här finns onekligen en del färska lärdomar från VM att ta med sig. Vem trodde att Costa Ricas anspråkslösa trupp skulle nå kvartsfinalen t ex?
Kan Åge få laget att bli en lite mer sammansvetsad och mer defensivt stabil enhet, så finns trots allt möjligheten att närma sig det så åtråvärda gruppspelet.
Man pratar ofta om att svenska lag måste lära sig att spela mer internationellt och öka bollinnehavet och det tekniska spelet. Inget fel i det alls, det måste finnas med hela tiden och jag tycker nog att MFF ända sedan Roland Nilssons tillträde 2008 har arbetat klokt och målmedvetet med just detta. Vad svenska lag däremot på senare år (och MFF är inget undantag) har skött förskräckligt dåligt är att lära sig riskminimera och spela cyniskt.
Det låter kanske lite trist, men skall vi någonsin ha en chans att nå de internationella köttgrytorna måste vi ha ett rejält mått av gammal hederlig grisfotboll i bagaget.
Vi kommer sannolikt inte under min livstid kunna spela ut ett lag från någon av Europas bättre ligor, men med en kombination av bolltrygghet, organisation, disciplin och cynism kan vi åstadkomma mirakel.
Vi får inte vara för "fina" för att grisa till oss en seger. Vinna är allt.
Lite av detta tycker jag mig se hos dagens MFF. Det romantiska skimret som omgav Norlings lag har ersatts av ett lag som inte alltid levererar skönfotboll, men som under allsvenskans vårhalva varit en veritabel poängmaskin.
För det är ju nästa bekymmer. Hur skall vi hantera en seriös CL-satsning samtidigt som vi krigar om ett nytt SM-guld?
Jag tror det handlar oerhört mycket om att ha en rätt elak inställning. En "vi mot dom-inställning" där vi sluter oss och ger blanka tusan i om media hyllar spelets skönhet och i stället helt inriktar oss på det viktiga. Att vinna.
MFF har charmat Sverige med fin fotboll under flera år, nu är det dags att ta nästa steg.
No more Mr Nice Guy.
