Måndag Morgon: Om stolthet
Det finns mycket att vara stolt över.
Lund. I helgen var det allsvensk fotboll igen och visst var jag där. På Stadion. Men jag får ju säga att helgens stora tillställning för egen del var att dottern fyllde nio år. Min passion och kärlek till Malmö FF kommer aldrig att försvinna, men jag får ju ändå erkänna att om jag tvingas till en prioritering hamnar di blåe inte överst. Högst på listan ligger min fru och mina tre barn. MFF återfinns strax därbakom men det går inte riktigt att konkurrera här.
Vill ändå passa på att ägna några rader åt min dotter. Hon har praktiskt taget inget intresse alls för fotboll eller MFF men hon förstår att det betyder något för mig. Hon är istället mer en gymnastiktjej. Det är jag egentligen glad åt, men jag förstår inte sporten. Jag kan se om en landning sitter eller inte men annars ser ju allt lika otroligt ut. Vem hinner räkna alla snurrar och volter? Makalöst.
Jag tänker egentligen inte beskriva henne som person här. Det finns det andra forum för. Men det är en person jag är otroligt stolt över. Inte egentligen över det hon gör. Utan att jag får vara en del av hennes liv. Att jag får finnas där för henne. Att jag får följa henne genom livet. Att jag får känna henne. En otrolig människa. Jag är stolt över att vara hennes pappa.
Och jag ska erkänna. Det finns mycket jag är stolt över i livet. Ofta egentligen å andras vägnar. Jag blir sällan stolt över det jag själv gör. Jag gör mitt bästa utifrån mina förutsättningar och ibland duger det. Bra. Jag kan ändå inte göra mer.
Men ganska ofta känner jag stolthet över att jag får vara en del av något större.
På jobbet. Där jag är en del av en otroligt kompetent personalstyrka. Jag är otroligt stolt över att få jobba tillsammans med några av de mest kompetenta lärare och elevhälsopersonal jag stött på. Det är såklart också en stor anledning till att jag varit på samma jobb så länge. Otroliga människor med hög kompetens. Vad mer kan man begära?
En annan del av jobbet är såklart eleverna som jag nämnt vid tidigare tillfällen. Det finns såklart elever och klasser man kommer närmare än andra men oavsett. Jag känner en oerhörd ödmjukhet och stolthet inför det uppdraget jag har som lärare. Att få följa ungdomar genom tre år på högstadiet är en fantastisk upplevelse. Att få se dem utvecklas kunskapsmässigt och som människor är otroligt häftigt. Och jag är stolt över att få vara deras lärare under några år. Ibland betyder jag något för dem - ofta glömmer de bort mig samma stund som de får nians slutbetyg. Men det är en del av paketet.
Nåväl. Detta är ju faktiskt en Malmösida och det var hit jag ville komma. Det tog något oväntat lång tid. Men sån är jag. Lev med det.
Matchen mot Hammarby nådde aldrig några högre höjder, men det fanns andra aspekter. Tifot exempelvis. Vilken otrolig skapelse.
Jag själv är otroligt usel på allt estetiskt. Jag kan inte sy och eller måla så jag hade såklart varit helt värdelös i en TIFO-grupp. Men kanske gör det att jag förstår konstverket ännu mer - för jag har så svårt för att göra något överhuvudtaget acceptabelt inom detta gebit.
Vilka TIFO vi fått se genom åren. Några av favoriterna i min bok är såklart Rosenbergs avskedstifo, Tappers, Cupfinaltifot med Eric och inte minst det gamla med bröderna Hjertsson på gamla Stadion. MT96 är hjältar i min bok. Men också en del av MFF-familjen. En familj jag är otroligt stolt över att tillhöra.
Jag är inte stolt över allt som görs. Från fadäsen i derbyt 2011 till det jäkla bengalkastandet vi sett efter några matcher nu. Det finns mörka händelser. Man behöver inte vara stolt över allt som görs, men inte en enda gång har jag skämts över att tillhöra MFF-familjen.
Att få en familj extra är något speciellt. Att få vara en del av den här familjen. Det är något speciellt. Att få känna stolthet. Det är något speciellt.
Ses på Stadion familjen.
-------------
Stöd MT96, swisha ditt bidrag till:
123 5923 123
-------------
Och på tal om födelsedagar. I dag fyller en av svensk idrotts stora år. En av Skånes absolut största fotbollsspelare genom tiderna.
Man får tycka vad man vill om honom som person och inte minst några av hans klubbval går såklart in under kategorin tveksamma.
Han borde väl i ärlighetens namn blivit en av MFF:s största genom tiderna, men ödet ville annorlunda.
Så kan det gå.
Grattis Andreas Isaksson!
