Måndag morgon: Ord från en jubilar
"Ett barn känner mest upprymdhet och glädje kring nyvunna minnen. Ett barn känner inte det som jag kommer på mig själv med att känna."
Satt häromdagen på flyget och fördrev tiden med att titta på den minutlånga film som jag spelade in vid inmarschen i tisdags kväll.
Hymnen. Jublet. Spänningen. Jag fick gåshud, gång på gång.
Som ett litet barn.
I dagarna kan jag säga att jag har skrivit på Himmelriket i tio år. Det började med en text efter MFFs seger med 4-3 mot Hammarby 2004. Sedan dess har det hänt en del. Tre SM-guld. Toivonen, Figueiredo, Alves och Yngvesson har passerat. Rosenberg, Concha, Mehmeti och Molins har återvänt.
Mattisson, Skoog, Dubbel-Anders, Ulrich och bröderna Andersson har lagt av. Spelare som Jansson, Helander, Durmaz, och Hamad har slagit igenom. Malmö har fått en ny arena, ny organisation och en ny publik.
För egen del har jag som blyg och oerfaren 33-åring fått följa med på träningsläger i Malaga. Jag fick tillsammans med Peter Lind uppleva bragden i Glasgow på plats och fick förtroendet att ta hand om Campen i Swansea på egen hand. Och så nyss, Champions League, det största en svensk klubb kan vara med i.
Men dessa tio år rymmer också otaliga brända avancemang i Svenska Cupen. Fruktlösa debatter kring konstgräs, bengaler och Bosmanfall. Moraliska dilemman kring brottsdömda spelare. Åkebysäsonger och FC Thun. Hummeljackan inne på plan och läktarskandalen i Köpenhamn. Märkliga eller misslyckade värvningar. Interna strider både i styrelserum och supporterkretsar.
Jag kollar klippet en gång till. Håret på armarna reser sig.
Som ett litet barn.
Men ett barn känner mest upprymdhet och glädje kring nyvunna minnen. Ett barn känner inte det som jag kommer på mig själv med att känna.
Stolthet.
Inte den sortens stolthet som man sjunger om när stormen river. Inte den sortens stolthet som får en att höja hakan och spänna musklerna. Inte den typ av stolthet som handlar om styrka eller orädsla.
Snarare en stolthet som tangerar tacksamhet, en stolthet över att vara en del av detta. Stolt över att ha valt ett lag som oupphörligen ger mig möjligheten att minnas, hoppas och utvecklas. Stolt över att ha den här klubben i mitt liv. Stolt över att leda serien med sex poäng, stolt över den trupp som ser att kunna göra det numer omöjliga, att vinna Allsvenskan två år i följd.
Jag vill passa på att tacka Himmelriket, MFF och alla läsare samt gratulera mig själv till de här tio åren.
Tack!
