Måndag morgon: Pep och konstgräset
"Signalerna han skickar ut till sina spelare är att det är svårt redan när de äntrar planen. Att det blir en Golgatavandring. Och det gick som det gick. Efteråt gav Pep sina profetior rätt och skyllde på mattan."
Under Tom Prahls ledning, för att inte tala om Sören Åkeby (mannen, myten, misslyckandet), var vi livrädda för annat än riktigt gräs. Efter matcher på konstgräs skylldes förlusterna på underlaget. Inför matcherna fick hela världen, nåja – Fotbollssverige i alla fall – höra att det är plast, det är balkongmatta, det är inte fotboll, det är skit.
Och spelarna i Malmö FF agerade likt pavlovska hundar, åkte till Gävle och Borås med flera städer - och förlorade. Det var ju inte deras fel. Det var icke-gräsets. Sa tränaren. Ju.
Bland det första Roland Nilsson gjorde när han kom till MFF var att pränta in i sina spelare att ett perfekt underlag gynnar hans spelare. Bollen rullar dit den ska, inga kratrar som förstör. Hans vägvinnande fotbollsfilosofi ville ha bra planer, och i mars och i april och i oktober och i november satt en konstgräsplan bättre sju dagar i veckan än en Nya Ullevi efter en monstertruckföreställning. Eller grusplanerna på Råsunda och Rambergsvallen.
Det tog inte lång tid innan rädslan och avskyn hos de himmelsblå försvann. Rolle hade sagt dem att det inte hjälper att klaga på underlaget. Han sa, se fördelarna med allt. Och snart blev det till en fin vana att vinna i Örebro och Gävle och andra konstgräsplatser. Precis som tränaren hade förklarat fanns det fördelar med det snabba underlaget, vilket passade/passar perfekt detta Malmö FF som vill hålla bollen längs marken och spelade den snabbt, snabbt.
Bara Borås och arenan där har visat sig vara en tuff motståndare. Ännu ingen seger där sen Borås Arena invigdes 2005. Inte heller i går. Hade jag varit 13 skulle jag ha målat en ledsen smiley här. En jätteledsen smiley. Jag tror ni förstår sinnesstämningen även utan den.
Malmö FF:s tidigare, och Halmstad BK:s nuvarande, tränare ”Pep” Clotet Ruiz har fått många lovord för sin fotboll. En del menar att det var han som i själva verket var arkitekten bakom SM-guldet i fjor, vilket är ett helt galet resonemang. Det går däremot inte att förneka att han var en viktig ingrediens, så mycket kan vi slå fast.
Ska Pep framöver vara en man att leda MFF? Absolut kan han vara det (även om Aftonbladet häromdagen uppgav sig ha en källa i MFF, som viskat att klubben inte är intresserad av honom. En källa i Aftonbladet behöver inte… nödvändigtvis, om vi säger så, sitta inne med sanningen). Att HBK startat Allsvenskan bedrövligt poängmässigt ska inte ligga honom i fatet; bara för att man sätter Michael Schumacher bakom ratten på en traktor innebär inte det att den kommer upp i 110 km/h för det.
Dessvärre har den unge spanjoren likheter med Prahl och Åkeby i sin inställning till konstgräs. Man behöver inte älska underlaget, vilket jag inte tror Roland Nilsson gör, men att som Pep redan inför matchen mot Norrköping förra veckan påpeka att om det blir förlust så beror det på Norrköpings ”gräs” och inget annat.
Signalerna han skickar ut till sina spelare är att det är svårt redan när de äntrar planen. Att det blir en Golgatavandring. Och det gick som det gick. Efteråt gav Pep sina profetior rätt och skyllde på mattan.
Det är möjligt att han vill skapa en vi-mot-resten-atmosfär i den halländska klubben. Det är också möjligt att det ger effekt framöver. Kanske han inser att hans lag har lång väg att vandra innan medaljstrid är en realitet, och behöver något att skylla på.
Ännu ett kanske: kanske hade han inte pratat ner möjligheterna att vinna på konstgräs om han hade varit tränare för Malmö FF. Men det är trots allt inte utan att jag känner dåliga vibbar från mitten av 00-talet när jag hör Pep gå in med inställningen att en förlust är möjlig. På grund av var matchen spelas.
Är det något Roland Nilsson verkligen ska ha mycket heder av, förutom guldet, är det att han präntat in hos sina spelare att ingenting är omöjligt, allt är möjligt, oavsett motstånd, stad. Oavsett underlag. Där har Pep en del att lära. Det gör han bäst i HBK innan han kommer till oss i så fall.
*****
Det är kul att se nya unga spelare i MFF, men för tillfället föredrar jag att de som redan har slagit igenom håller sig friska. Och kommer i form rejält. Annars kan det bli tufft framöver. För som kollega Ulf Nilsson sms:ade strax innan 0-2 igår: ”Alla andra mästarlag säljer sina bästa spelare. Vi sätter dem på skadelistan. Inte precis ett mästarlag vi har på planen nu…”
