Måndag morgon: Prosit

Motala
Måndag morgon och ett uppvaknande i ynklighet och självömkan. Ens planer står stilla medan både kollegor och konkurrenter avancerar förbi i en klart högre fart. Spegelbilden skriker förnedring, hela ansiktet snörvlar och rösten bär inte.

Ingenting verkar att hjälpa heller. Ingefära, whisky, karaoke… Inte ens en vinst på Lotto skulle förändra läget nämnvärt.

Nej, jag pratar inte om Helsingborgs IF. Jag är förkyld.

Den är sliten, jargongen om att ingen katastrof är så stor som den när en vuxen man drabbas av en enkel snuva. Å andra sidan, visa mig den kvinnan som är lika illa däran som jag och jag ska genast masa mig upp från min feberdränkta madrass.

Vad kunde jag gjort för att förhindra detta? Vet inte. Inte mycket antagligen.

Jag skulle ju kunna ha åkt till Spanien i en vecka. Intervjuat Jo-Inge, lattjat med Lasse. Svettats sangria med Swidde, ätit paella med Pa. Dansat flamenco med Danne, hedrat Kari med cava. Kanske tänt en stjärna, börjat sy på en andra och sänkt en Estrella. Tänkt mañana mañana istället för måndag morgon.

Men icke. Jag stannade hemma, varvade barnkalas och tacos med minusgrader och isskrapor. Antagligen, även om det är bittert att erkänna det, så får jag skylla mig själv.

Vill ni bli upplysta, inspirerade och lite klokare? Lämna mig då här, i min snoriga rännsten. Scrolla lite och ta istället del av Camp Crema Catalanas minst sagt matiga rapportering från Malmö FFs träningsläger. Jag lovar att ni ännu har missat någon av de sextio artiklarna.

Eller så gör ni som jag… Fräser till, somnar om och hoppas att det inte är det sista ni gör.

Framåt Malmö!