Måndag morgon: Sedan hände Sundsvall
Måndag morgon och det muttras mest om mästarna.
Motala
Den här texten skulle ju bli så lätt att skriva. En hyllning till de minnesvärda ögonblick när någon får chansen och tar den. Ett glädjens dokument över Patriot Sejdius sena inhopp och avgörande mål mot Helsingborg. Med paralleller till andra moderna genombrott, som legenden om Dardans derby eller Mehmetis dubbla (m)ålande mot Kalmar 2008.
Sedan hände Sundsvall och borta var den spirande inspirationen och den ungdomliga framtidstron.
2022 ser ut att bli ett långt år, trots en komprimerad säsong. Hur man än vrider och vänder på de tretton första matcherna så kan man inte säga mer än att Malmö FFs spel räcker till att placera sig på den övre halvan av tabellen. Och då är det berömda glaset ändå halvfullt. Att spelet egentligen såg bättre ut på NP3 Arena än vad det gjorde hemma mot Helsingborg skänker ingen tröst. Mot bottenlag är det bara resultatet och poängen som är relevant.
Från läktaren eller tv-soffan saknar man de tydliga linjerna och de snabba, intränade besluten. De faktorer som slutligen resulterar i mål framåt. Beror det på oförmågor hos Milos Milojevic som antingen inte lyckas strukturera en fungerande taktik eller beror det på att spelarna inte förstår eller accepterar hans idéer?
Eller är det så enkelt att den skadecirkus som präglat hela våren har varit ödesdiger för samspelet och lagets gemensamma form och status? Har tränarstaben tvingats att ägna sig åt konstgjord andning på ruta ett istället för att utveckla en given och självsäker startelva? Det hade varit lätt att ge upp guldet och Europaplatserna redan nu, efter tretton matcher, fyra förluster och 14-12 i målskillnad. Men, likt fjolåren… Konkurrenterna vägrar ju att dra ifrån. Trots alla tidiga bottennapp är det bara fyra poäng upp till förstaplatsen.
Nog vore det historielöst att redan förkunna 2022 som ett bortkastat år, ett år då Svenska cupen äntligen kommit hem. Redan imorgon finns det chans till revansch och nya framgångar då isländska Vikingur kommer för att starta upp det internationella matchandet. Inte kommer truppen att vara omotiverad då?
Personligen är jag inte övertygad om att Milos Milojevic är rätt tränare för MFF. Samtidigt tycker jag det är för tidigt att säga att han verkligen fått chansen. Ett avsked redan nu under sommaren skulle verkligen dra bort mattan under fötterna på den sportsliga ledningen. Med ett bra resultat på tisdag och lite arbetsro till att spela in nyförvärv och få nyckelspelare helt återställda… Ja, då ser det fortfarande inte kört ut.
Framåt Malmö!
