Måndag morgon: Som många andra kvällar men de var ändå inte som denna
Dagen vi längtar efter varje år är äntligen här.
I dag är det ingen vanlig dag, för i dag är det säsongen-startar-dagen. Hurra, hurra, hurra, hurra!
Jo, ja, jag vet, spelare och ledare träffades redan i helgen för fystester bland annat, men det räknas inte riktigt. Officiellt startar säsongen i eftermiddag/ i kväll, klockan 17.00.
Alltid samma förväntningar i kropp och huvud den här dagen på året. De allra flesta fotbollssupportrar firar nyår likt vanliga människor och önskar varandra gott nytt år, men för många av oss är den här dagen en riktigare början på det nya året. Den brukar ligga tidigare i januari, men eftersom Malmö FF är så bra på fotboll och tog sig till 16-delsfinall i Europa League hamnar vi här en vecka senare än brukligt. Årets första dag på årets säsong.
Så, gott nytt år på oss!
Hela 2019 ligger där och väntar. Ett välsnörat paket inslaget i ljusblått papper färdigt att öppnas upp, bit för bit. Vi känner inte till vad som väntar och det är ju så med överraskningar att ibland blir det som man vill, ibland inte riktigt det man hoppades på och önskade sig. Det är ju också tjusningen med det hela. Att inte veta.
Vi vet inte ens hur laget kommer att se ut när Allsvenskan för vår del sätter igång 1 april. De spelarna som avslutade 2018 med segern i Istanbul är förhoppningsvis kvar allihop, men någon eller några av dem lär trots allt ha hunnit försvinna någon annanstans. Det är så det brukar vara. Några andra kommer nog att dyka upp och ropa på plats i startelvan. Skador. Cupspel på två fronter under vintern. Mycket kan hända, mycket kommer att hända.
Här sitter jag tidiga morgonen den 14 januari och ska snart gå till mitt arbete. Normalt sett inte något som satt igång pirret i min kropp, men här sitter jag nu efter att ha satt väckarklockan en timme tidigare än normalt för att kunna skriva den här texten. Med en skön känsla i kroppen.
Himmelrikets husband har några rader i en låt som jag känner igen mig i detta nu. Hur levande jag känner mig trots det totala mörkret där utanför bostaden, hur den här dagen och kvällen påminner mig om andra sådana här dagar och kvällar men eftersom vi lever i nuet så finns det ändå inget som går upp mot just den här dagen som väntar.
And I haven't felt so alive
In years
The moon
Is shining in the sky
Reminding me
Of so many other nights
But they're not like tonight
Kanske är det för att vi går in i en säsong där vi inte är regerande mästare. Vi är inte de jagade utan de som jagar. Det skapar hos mig, och med största säkerhet alla andra himmelsblå, en känsla av revansch. Även om året 2018 slutade bra med segrarna mot Elfsborg och Besiktas, vilket innebär Europaspel såväl nu som till sommaren och förhoppningsvis hösten, så var där så mycket dåligt och tragiskt under säsongen att vi helst glömmer delar av den.
Så kära 2019, är det till exempel i år vi äntligen ska vinna den svenska cupen efter 30 års (!!) titeltorka? Och ska vi verkligen låna ut Lennart Johanssons pokal mer än ett år? Fixar laget att sig till ännu ett gruppspel i Europa League (rent seedningsmässigt kan det nästan inte se bättre ut så chansen finns och bör tas)? Att Malmö FF kommer att gå in i Allsvenskan som favoriter även i år räknar jag med. Och det är inget som är avskräckande. Pressen att vinna titlar kommer främst inifrån klubben själv; vad andra tycker spelar inte så stor roll.
Men en sak i taget, som alltid. När dagen går över i eftermiddag och eftermiddagen lite senare går över i kväll och årets första träning är till ända; då är säsongen här. Och herre jistanes, det känns bra! Påminner mig om så många andra kvällar, men de var ändå inte som den här.
***
Himmelrikets husband med But Not Tonight.
