Måndag Morgon: Tack, vila i frid och må de leva länge!
Slut på helgen. Låt oss prata om döden.
Motala.
Prince, Bowie, Cruijff, Wadling, Ali… 2016 Har slagit hårt mot de stora. I veckan som gick förlorade vi några till.
Leonard Cohen, den store artisten och poeten med den mörka rösten och dystra mystiken har tackat för sig. Kvar efter sig lämnar han ett livsverk och miljontals beundrare. Hans sång Halleluja har en plats i alla musikintresserades allmänbildning och Jeff Buckleys version är en av grundstenarna i den eviga diskussionen om en cover kan vara bättre än originalet.
Av egen arbetserfarenhet kan jag säga att samma sång är på väg att bli standardmaterial när svenska skolkörer och luciatåg sjunger in sina jullov.
Att uppnå så stor credd och samtidigt bred popularitet är få förunnat. Men, det ska jag erkänna, som riktigt ung gillade jag mer Vår julskinka har rymt än Cohens mullrande svårmod.
Werner och Werner, Preben och Preben och det fullskaliga bordshockeyspelet är barndomsminnen som fortfarande värmer, även om jag utvecklat en mer snobbig och kräsen syn på humor sedan 1980-talets Nöjesmassakern-sketcher. Vissa saker fastnar för gott. Men, nu finns inte Åke Cato längre.
Lite slarvig googling har upplyst mig om att malmöiten Cato inte var särskilt intresserad av fotboll. Hade han varit det är jag övertygad om att den forne nöjesjournalisten hållit på Malmö FF.
En annan storhet, vars himmelsblå sympatier inte var någon hemlighet var författaren och poeten Jacques Werup. Hans många texter och böcker lever kvar, men mannen bakom det populära citatet ”Go po match i sånn rockajävel” är borta.
Att vörda sin historia, att värna om minnet av sina hjältar är generellt viktiga delar i fotbollssupporterskapet. Men, hyllningar, uppskattningar eller bara intresse väger tyngst om de som förtjänar lovorden också får en chans att märka av dem. Det kommer alltid en dag då det är försent.
Just nu ligger det många skatter ute på nätet. Podden Blått snack med bland andra Ole Törner har producerat många samtal med levande legendarer. Intervjuerna med Puskas Ljungberg, Tore Cervin, Hans Cavalli-Björkman med flera är levande tidsdokument. Det är inte så märkvärdiga undersökningar eller uppseendeväckande resonemang som presenteras, det är istället ärliga och självupplevda tillbakablickar som säger mer än vad många moderna reportage gör.
Även Sydsvenskans MFF Podden har gjort en del intressanta samtal med forna storheter som bland andra Per Ågren och Niklas Skoog.
Och se till att läsa böckerna om 1979 och om Bosse Larsson. Se om blådårar-filmerna. Och plöj Zlatans biografi innan han lägger av och blir en kändis. Gör inte som jag har gjort med Werups Hemstaden och bara låtit den stå i bokhyllan för att det ska passa min image. Det är faktiskt… Plast.
Gå gärna in och lyssna för levande historielektioner…
Blått snack med Jacques Werup, Torbjörn Flygt och Anders Andersson. Lyssna
Ett rätt så färskt snack med Åke Cato finns här. Mycket skånska, väldigt lite fotboll.
Snedtänkt med Åke Cato. Lyssna
Framåt Malmö!
Prince, Bowie, Cruijff, Wadling, Ali… 2016 Har slagit hårt mot de stora. I veckan som gick förlorade vi några till.
Leonard Cohen, den store artisten och poeten med den mörka rösten och dystra mystiken har tackat för sig. Kvar efter sig lämnar han ett livsverk och miljontals beundrare. Hans sång Halleluja har en plats i alla musikintresserades allmänbildning och Jeff Buckleys version är en av grundstenarna i den eviga diskussionen om en cover kan vara bättre än originalet.
Av egen arbetserfarenhet kan jag säga att samma sång är på väg att bli standardmaterial när svenska skolkörer och luciatåg sjunger in sina jullov.
Att uppnå så stor credd och samtidigt bred popularitet är få förunnat. Men, det ska jag erkänna, som riktigt ung gillade jag mer Vår julskinka har rymt än Cohens mullrande svårmod.
Werner och Werner, Preben och Preben och det fullskaliga bordshockeyspelet är barndomsminnen som fortfarande värmer, även om jag utvecklat en mer snobbig och kräsen syn på humor sedan 1980-talets Nöjesmassakern-sketcher. Vissa saker fastnar för gott. Men, nu finns inte Åke Cato längre.
Lite slarvig googling har upplyst mig om att malmöiten Cato inte var särskilt intresserad av fotboll. Hade han varit det är jag övertygad om att den forne nöjesjournalisten hållit på Malmö FF.
En annan storhet, vars himmelsblå sympatier inte var någon hemlighet var författaren och poeten Jacques Werup. Hans många texter och böcker lever kvar, men mannen bakom det populära citatet ”Go po match i sånn rockajävel” är borta.
Att vörda sin historia, att värna om minnet av sina hjältar är generellt viktiga delar i fotbollssupporterskapet. Men, hyllningar, uppskattningar eller bara intresse väger tyngst om de som förtjänar lovorden också får en chans att märka av dem. Det kommer alltid en dag då det är försent.
Just nu ligger det många skatter ute på nätet. Podden Blått snack med bland andra Ole Törner har producerat många samtal med levande legendarer. Intervjuerna med Puskas Ljungberg, Tore Cervin, Hans Cavalli-Björkman med flera är levande tidsdokument. Det är inte så märkvärdiga undersökningar eller uppseendeväckande resonemang som presenteras, det är istället ärliga och självupplevda tillbakablickar som säger mer än vad många moderna reportage gör.
Även Sydsvenskans MFF Podden har gjort en del intressanta samtal med forna storheter som bland andra Per Ågren och Niklas Skoog.
Och se till att läsa böckerna om 1979 och om Bosse Larsson. Se om blådårar-filmerna. Och plöj Zlatans biografi innan han lägger av och blir en kändis. Gör inte som jag har gjort med Werups Hemstaden och bara låtit den stå i bokhyllan för att det ska passa min image. Det är faktiskt… Plast.
Gå gärna in och lyssna för levande historielektioner…
Blått snack med Jacques Werup, Torbjörn Flygt och Anders Andersson. Lyssna
Ett rätt så färskt snack med Åke Cato finns här. Mycket skånska, väldigt lite fotboll.
Snedtänkt med Åke Cato. Lyssna
Framåt Malmö!
John Börén2016-11-14 07:30:00
