Måndag morgon: Tervetuloa kotiin
"Alla nyförvärv ska veta att det går att kämpa sig in i Malmö FF och vi åskådare ska komma ihåg att de genombrott som tar tid på sig kan också bli stora succéer."
Semestern rullar på och vi har nått sommarens mitt. Alltfler delar med sig av stolta bilder på stuckna armar och landstingsplåster. Någonstans i Sverige pågår hela tiden en allsång, jordgubbsfälten går in i sin slutspurt och i en kant av Vättern försöker en 43-åring förgäves att se cool ut på en SUP-bräda. Och just det, Malmö vinner. Igen.
Tre hållna nollor bland de fyra senaste matcherna. Nio mål gjorda på två omgångar i Allsvenskan. Dahlin är tillbaka, Colak är stekhet. Lewicki dominerar, AC imponerar. Birmancevic är på gång medan Sarr lånas ut och sånär sänker IFK Göteborg på egen hand. Gott så.
Närmaste utmaning står HJK Helsingfors för som på onsdag gästar Malmö i det fortsatta kvalet till Champions League. Kul förstås, men veckans stora höjdpunkt blir återseendet av en modern legendar, Markus Halsti.
Han som anslöt till ett lag som både jagade guld och spelmässig identitet under ledning av Roland Nilsson 2008. En av Rikard Norlings största insatser under sin himmelsblå sejour var att börja använda denne finne som defensiv mittfältare 2012. När Halsti lämnade efter säsongen 2014 hade han vunnit tre SM-guld, spelat ett Champions League-gruppspel och varit en kugge i Åge Hareides bragdbetonade lagbygge.
Men trots att det finns sju års material att grotta i har jag svårt att plocka fram några enstaka minnesbilder. Halsti var en lojal, trygg och bollvinnande lagspelare. Omtyckt, uppskattad men aldrig uppmärksammad för några spektakulära ingripanden eller överraskande uttalanden. Jag minns stormen när han blixtvärvades in från GAIS, de högljudda besvikelserna när den blonde mittbacken inte levde upp till förväntningarna och historierna som bara blev värre och värre (eller bättre och bättre) kring hans övergångssumma.
Den resan, utvecklingen och vändningen tycker jag att alla, både publik och spelare, ska ta med sig. Alla nyförvärv ska veta att det går att kämpa sig in i Malmö FF och vi åskådare ska komma ihåg att de genombrott som tar tid på sig kan också bli stora succéer.
Det som fastnade hos mig var hans karaktär, den typen av fotbollsspelare som går att likna vid en legofigur. Det syntes aldrig på Markus om han nyss genomfört en perfekt brytning, inkasserat ett rött kort eller varit sist på bollen vid ett efterlängtat kvitteringsmål. Inte ens om man hade skruvat av huvudet på honom hade det subtila leendet försvunnit. På onsdag får vi chansen att återse det.
Tervetuloa kotiin, Markus!
Framåt Malmö!
