Måndag Morgon - The Sound Of Silence
Säsongen är slut och ett Malmö FF med en jobbig säsong bakom sig och med svenska mått mätt enorma resurser skall bygga för guld 2016. Men än är det tyst.
Lugnet före stormen.
Så får vi nog kalla stiltjen som har omgett Malmö FF sedan slutsignalen ljöd i Madrid för snart tre veckor sedan.
Förutom mer eller mindre väntade besked som att Simon Kroon provar vingarna utanför Sverige och att Nikola Djurdjic återvänder till Augsburg är det tyst som i graven.
Och jag gillar det.
Det finns något oerhört raffinerat i detta att Sveriges överlägset rikaste fotbollsförening, efter en fiaskoartad allsvensk säsong nu sakta men målmedvetet slickar såren och laddar för en gruvlig revansch.
Frustrerade röster hörs. Varför har inte den nye tränaren presenterats? Vilka spelare skall kunna vända på den nedåtgående trenden från 2015? Hur skall vi kunna behålla nyckelspelare så att vi inte måste byta ut lika många spelare även kommande säsong?
Frågorna är berättigade, men jag tror oron är obefogad.
Jag har personligen ett oerhört förtroende för MFF:s ledning och för mig känns det skönt att man inte bjuder på rykten.
Jag är fullständigt övertygad om att man i kraft av både kompetens, tålamod och ekonomiska muskler kan bygga ett oerhört slagkraftigt lag för kommande säsong och även om nyfikenheten på detta bygge är enorm så uppskattar jag väntan, hemlighetsmakeriet och tystnaden.
2015 var ett tufft, men lärorikt år. Ett år där vi tog några viktiga segrar för att trygga framtiden som Sveriges ledande förening, men där vi också tvingades genomgå svåra besvikelser som har gett lärdomar.
Lärdomar som jag är övertygad om att Daniel Andersson och hans stab kommer att dra nytta av 2016.
Än är det tyst från Eric Perssons väg, men den slumrande jätten vaknar snart.
