Måndag morgon: Tre långa dagar
Att alla matcher är lika viktiga är en logisk sanning men också en emotionell lögn.
Måndag morgon. Igen. Denna gång, en god sådan.
Malmö FF toppar tabellen. MFF vinner på Nya Parken. Dahlin håller nollan och Molins gör mål.
Det som till en början kändes som en nervös tillställning slutade som en kontrollerad insats. Samtidigt spelade Elfsborg definitivt bort sina chanser och Helsingborg fick bara oavgjort mot seriejumbon. Ikväll kommer minst ett av lagen IFK Göteborg och AIK tappa ytterligare poäng mot ledande MFF.
Det är en synnerligen god morgon. Morgonen dagen efter, men också den morgon då man kan blicka mot i övermorgon.
Derby. Toppmöte. Guldstrid.
Det känns som att den numera återkommer årligen, den där inofficiella mästerskapsmatchen om Skånes stolthet. Den moraliska finalen som åtminstone på förhand upplevs som definitivt avgörande för kampen om SM-guldet. Att alla matcher är lika viktiga är en logisk sanning men också en emotionell lögn.
Vi har tre långa dagar framför oss. Dagar av hets, nervositet och uppladdning. Pressen ligger på Helsingborg som mer eller mindre måste vinna. Det är å andra sidan inte svårt att förutse hur tungt en förlust skulle falla på Malmös mod och självförtroende.
Att rivaliteten är större än landskapspatriotismen lagen emellan säger väl ingen emot. Ofta tycker jag tyvärr att gnabbet och tuppfäktandet mellan lagens supportrar ofta känns mest hätskt och lite påtvingat. Det är mer hat och fula ord än humor och självdistans. Det blir lätt tröttsamt.
Anledningen att jag tänder till ett par extra snäpp inför onsdag är att de senaste säsongerna har Skånederbyna bjudit på stor underhållning. Matcherna är alltid högintensiva och inramningen brukar också hålla toppklass. Både på plan och läktare har det stått mer än bara tre poäng på spel.
Vilket onödigt avbräck är tyngst, Khahili eller Halsti? Kommer Erik Friberg ta chansen att göra sitt livs match? Eller är det återigen dags för Derby-Dardan?
Tre långa dagar. Sedan är det dags.
Framåt Malmö!
