Måndag morgon: Ulrich Vinzents
"Ulrich är, som dansk han är, väldigt mycket Malmö FF. Precis som med Hasse Mattisson har detta så sakteliga gått fram hos MFF-publiken."
Jag vet inte om alla minns det, eller vill minnas, hur Hasse Mattisson behandlades av en hel del supportrar någonstans runt 2002-2003. Det hette att han var så dålig att MFF borde ge bort honom till valfri division 1-klubb, och vid några tillfällen buades det till och med när han blev inbytt. Jag, och många med mig, skämdes som hundar över beteendet att vissla ut en himmelsblå spelare.
Jag tänker inte ta åt mig någon ära, men efter intervjun med honom till serien 15 guld, 15 spelare, 15 frågor inför säsongen 2005 hände något. Han visade där upp en sida av sig själv som en rolig, kvicktänkt och mycket sympatisk man. Vi var många som tyckte om den sidan.
När han senare på säsongen gjorde bägge målen i segermatchen mot HBK, och senare 3-2-målet (som blev slutresultatet) i CL-kvalmatchen mot Maccabi Haifa, övergick slutligen antipatin till kärlek. Sedan fortsatte det med att han som första spelare oavsett lag bloggade för Svenska Fans nerifrån träningslägret i Sydafrika.
Hasse Mattisson erhöll en popularitet som höll i sig. Och är för evigt en spelare i mångas hjärtan. Det behövdes inte mer än några mål, en del intervjuer och julgransförsäljning varje december för att vända trenden.
Ulrich Vinzents är på väg att göra samma resa hos oss supportrar. Han går med stormsteg mot att bli, om inte en legendar (för upp till Zlatan, Bosse, Jonas, Patrik och Stefan med några flera är det onekligen en bit kvar), så i alla fall en kultspelare. Likheterna är slående med Hasse Mattissons fall och uppgång. Även om jag aldrig hört någon bua åt vår danska högerback, har han på Himmelrikets forum och från läktarplats fått veta att han lever (så att säga).
Efter en förhållandevis svag säsong 2009 var det många som ropade efter en ny högerback, och när ryktena om Matias Concha började florera jublades det och hoppades det på rätt många ställen i supporterlägret. Men Gammeldansken lyssnade inte på detta och gjorde 2010, ju längre det led, en väldigt bra säsong. Och har i år fortsatt på den inslagna vägen. I dag är det få som tvivlar på det riktiga i att han spelar, i stället höjs röster om att förlänga med 34-åringen.
Någon skrev att Ulrich Vinzents sällan gör en dålig insats i tävlingsmatcher. Det ligger mycket i det. Han är inte alltid bäst (däremot ofta bland de bättre), men han är å andra sidan aldrig sämst. Han visar kvalitet och ger laget trygghet genom sin rutin. Ofta räddar han upp situationer defensivt som hade kunnat bli direkt livsfarliga för laget. Framåt ger han sin ytter understöd och visar upp en offensiv vilja som ligger väl i paritet med Ricardinho.
Ulrich är, som dansk han är, väldigt mycket Malmö FF. Precis som med Hasse Mattisson har detta så sakteliga gått fram hos MFF-publiken.
Det märktes om inte annat när han i förra veckans cupmatch till slut fick göra sitt första mål i en tävlingsmatch i den himmelsblå tröjan. Det var sammanlagt hans andra sedan han kom till föreningen 2006 (han gjorde ett mål mot Örgryte 2007 i en träningsmatch) och detta på drygt 200 matcher. För många, i laget och runt laget, var det målet nästan lika roligt som cupvinsten i sig. Att Ulrich själv blev hyfsat glad råder det väl ingen tvekan om när man ser på bilden ovan.
I gårdagens match gick det ett sus genom ståplats så fort han fick bollen i offensivt läge. "Skjut" hördes det här och var. Till vänster om mig stod den måttligt nyktra mannen i 50-årsåldern och skrek omväxlande Ulrichs namn och nationalitet. Jag kunde inte annat än le åt den uppenbara kärlek mannen visade vår högerback. Och jag var inte ensam om det.
Jag unnar den sympatiska dansken den upprättelse (i brist på bättre ord) som han nu får från oss supportrar. Det känns som om det är på tiden.
Hasse Mattisson fick en sång som sjöngs på läktarna många år efter att han hade slutat i MFF. Där är inte Ulrich än, men kanske är det på väg. Annars får han väl ställa sig och sälja granar efter säsongens slut…
***
Passa Guille!
