Måndag morgon: Upp igen bara
Men bilden av de rabiata klubbpatrioterna stämmer förstås inte. Lika lite som att ett nykomponerat Malmö FF är ett lag i kris efter en dåligt genomförd match i mitten av mars.
Motala. Ännu en måndag i 2015 års kalender. Ännu en måndag som regerande mästare. Ännu en måndag där namn som Rosenberg, Eikrem, Tinnerholm, Lewicki och Helander är delar av Malmö FFs A-trupp. Ännu en måndag med åtskilliga miljoner på banken och ett fjolår att mysrysa åt.
Om det inte varit för den där cupen… Allt känns igen. 0-1, första riktiga prövningen, konstgräs, spelkrampen, Örebro…
Och så var allt svart igen.
Dags att vakna, Malmö? Inte lika roligt att springa på IP som på Juventus Stadium, Malmö? Förbestämda byten i en tävlingsmatch, seriöst Malmö? Räcker det helt enkelt att backa hem för att ta en eller flera poäng mot er, Malmö?
Den spridda uppfattningen av fotbollssupportrar som onyanserade, enkelspåriga och gravt känslostyrda får rätt ofta vatten på kvarnen. Så lätt som det är att skilja segrar från förluster, lika enkelt är det att resonera svart eller vitt. Det är alltid den senaste insatsen som är den övergripande sanningen.
Men bilden av de rabiata klubbpatrioterna stämmer förstås inte. Lika lite som att ett nykomponerat Malmö FF är ett lag i kris efter en dåligt genomförd match i mitten av mars.
De människor som kände djup frustration och hopplöshet i lördags eftermiddag är samma människor som kanske inte minns men ändå med uppriktig sorg hyllar bortgångna profiler som Lasse Larsson och Calle Palmér. Det är samma människor som förvandlar trottoarer i Turin, torg i Madrid och simbassänger i Lettland till allsångskalas. Och det är samma människor som nästintill överbelastar Himmelrikets forum i samband med en filmad gräsmatteläggning. Allt handlar inte om att vinna eller försvinna.
Cupen är körd. Jag tror att vi överlever. Framåt Malmö!
