Måndag Morgon - Vägval Malmö
Säsongen 2012 är över och sett till helheten har det befintliga spelarmaterialet gjort ett godkänt arbete. Det här är, efter sommarens silly season, ingen guldtrupp. Frågan infinner alltså nu: Skall MFF satsa nästa år eller är vi så bakbundna ekonomiskt att vi kommer att få släppa fler nyckelspelare i januari?
När Jonas Eriksson blåste av matchen i Solna igår eftermiddag var min känsla att vi, trots uppryckningen i omgång 25 till 28, inte var riktigt nära.
Oförmågan att knyta ihop säcken mot Örebro och den ytterst rättvisa förlusten mot ett för dagen mycket bra AIK visade att MFF 2012 inte var byggt för att ta guld.
Försäljningarna i somras av Durmaz och Ranégie samtidigt som att Daniel Andersson trappade ner tunnade ut truppen ordentligt i år.
Truppen har, trots Tokelo Ranties och Filip Helanders fina höst, inte haft tillräcklig slagkraft för att på allvar gå hela vägen. Att vi var så nära som vi trots allt var berodde mer på Elfsborgs impotens.
Plastgänget från Borås har i alla fall på pappret en bra mycket bredare trupp än Malmö FF i dagsläget.
Även jag har en del problem med Norlings uttagningar och coachning de sista matcherna, men att det skulle vara avgörande tror jag inte.
Så vad händer nu då?
Lagkaptenen Jiloan Hamad gick efter matchen igår ut och sade högt och tydligt samma sak som jag anför ovan.
Dessutom med det tillägget att han (och kanske fler spelare vill lämna) om Malmö FF inte satsar för guld 2013.
Hamads inställning är det inget fel på. Vi är Malmö FF och har historiskt alltid varit en förening som har siktat på förstaplatsen, men frågan är om det överhuvudtaget är möjligt i dagens pressade ekonomiska läge?
Finns resurserna idag att satsa? Vi får svaret snart nog, men tecknen tyder på det motsatta tyvärr.
Personal sägs upp, det diskuteras lönesänkningar och det viskas om ekonomisk kris. Hur skall man under sådana förutsättningar kunna göra de investeringar i truppen som ger ett guldlag?
Det känns väldigt, väldigt svårt att se MFF som en toppkandidat nästa år.
Satsningen på Stadion, vilken sammanföll med den ekonomiska krisen, har satt krokben för oss och föreningen tvingas idag kämpa med att få ekonomin under kontroll till dess att Stadion på sikt börjar betala av sig.
Under den tiden skall man försöka hålla en trupp som kan fortsätta kämpa om toppplaceringar och ekonomiskt livsviktiga europaplatser. Ingen lätt ekvation.
Lyckligtvis klarade vi europaplatsen i år, vilket kan vara till gagn, inte bara ekonomiskt, utan även i kontraktsförhandlingarna med kritiska spelare som t ex Jiloan Hamad.
Det enda vi vet är att de problemställningar och diskussioner som har mörkats under guldstriden kommer upp i dagsljuset nu.
Risken är att vi under de kommande månaderna får en ännu mer hisnande resa än den vi haft under de senaste veckorna.
Jag hoppas på det bästa, men förväntar mig det värsta.
Framåt Malmö!
