Måndag morgon: Våren är vår
Ny vecka, ny säsong och ny måndag. Med lika delar energi, elegans och skånsk jävlighet.
Motala
Måndag morgon och snön faller utanför fönstret. Okej att det är sportlovsvecka, men det här skulle ju bli en text om vårkänslor och ljusare tider. Inte ytterligare rader om ved i kaminen och ångestframkallande elpriser.
Nederbörden och minusgraderna får ha överseende men Malmö FFs tävlingssäsong har nu dragit igång. Ingen markör är tydligare om att årets längsta årstid äntligen är över. Själv tillbringade jag helgen i huvudstaden och fick njuta av solskenspromenader mellan goda måltider och museibesök. Kunde då och då och skymta gulsvarta eller grönvita halsdukar i storstadsvimlet och bli åtminstone någorlunda påmind om riktig finkultur.
Visst är klyschorna om att det är för tidigt på året för att dra några sportsliga slutsatser fortfarande högst relevanta, men visst känns det som att Malmö FF och Henrik Rydström lyckats plantera något som börjar bli redo att blomma ut?
Hugo Larsson har på bara några månader blivit flera år äldre i sitt omdöme och sin speluppfattning. Nanasi är tillbaka både starkare, bättre och gladare efter ett halvårs ungdomspraktik i Kalmar. Christiansen är tillbaka i rollen som truppens viktigaste spelare med lika delar energi, elegans och skånsk jävlighet. Sergio ser ut att trivas och Zeidan verkar ha mer att visa än i fjol.
Den stora frågan om Pontus Janssons återkomst börjar vridas åt att handla om vem han rimligen ska kunna peta av Nielsen och Cornelius. Busanello ser ut att kunna vara en fullträff till värvning och Tinnerholm fortsätter lyckligtvis att vara Tinnerholm.
Självklart är inte allt på plats ännu men lagbygget har kommit tillräckligt långt för att relativt enkelt säkra en behärskad seger mot ett lag från en lägre division. 2022 hänger fortfarande kvar som ett dåligt samvete och en anledning att jaga revansch men nog går det att se att den nye tränaren lyckats med att samla gruppen? Det finns idag en gemensam inställning och ett kollektivt humör som fullständigt saknades i höstas.
Stackars Skövde, förresten. Har denna västgötska stad nämnts i något annat sammanhang än i parodier och sketcher där småstadsmentaliteten och den redan tydliga dialekten överdrivits och hånats? Nu har man ett också ett fotbollslag som framstår som fult och gnälligt. Men, det har sin charm måste jag erkänna.
Våren är här. Nästa Luleå.
Framåt Malmö!
