Måndag morgon: Vi är Malmö FF, så...?
Titelförsvarande, visst. Men hur är formen hos dagens, eller snarare söndagens, Malmö FF?
Sista måndagen off-season. Om en vecka är det igång. Äntligen kan livet återgå till att kretsa om en haltande tabell, domartabbar och gräsmattor (nåja).
För ett år sedan handlade det om nu eller aldrig. Om att vinna eller försvinna. Möjligen fanns det de som hellre använde floskeln om att säsongen 2010 skulle bli tredje gången gillt för Roland Nilsson och hans lagbygge.
Det slutade som bekant mycket lyckligt. Efter att ha charmat större delen av fotbollssverige med seriens vackraste passningsspel kunde Daniel Andersson lyfta Lennarts pokal i början av november. Höst och vinteruppehållet lät oss njuta vidare i lugn och ro. Inga spelarförsäljningar eller annat otyg ruckade på den gyllene harmonin.
Med en intakt trupp och ett etablerat eget grundspel kunde man inte annat än att se fram emot 2011. Malmö FF: Störst, bäst och vackrast, som i fornstora dar…
Ända tills nyligen, när problemen och orosmomenten därefter har avlöst varandra.
Vi som vant oss vid att ha den finaste arenan och Zlatan-pengar i fickan fick plötsligt beskedet om en ekonomi körd i botten. Vad var detta? Inte Malmö FF, väl? Sveriges rikaste förening? Vad nu? Är vi det nya Örgryte? Eller Helsingborg?
Roland Nilsson tystade och överbevisade alla fans, journalister och kritiker när han i fjol bärgade det sextonde guldet. Trots löften, lugnande besked och inga kommentarer så känns han nu närmre Köpenhamn och kontinenten än Allsvenskan och malmöitiskt europakval. Plötsligt tränarbyte? I MFF? Vadå, är vi det nya AIK?
Spelmässigt har det väl sett ok ut under stora delar, men resultatmässigt? Sådär, va? Förlust i Supercupen och nytt 1-2-däng i lördags. Att spela en positiv och anfallsinriktad fotboll utan att vinna… Eh, vem är vi nu? Häcken?
Skador på nyckelspelare har redan uppstått och stört. Dahlin har stått över flera matcher och lagkaptenen själv tvingades vila i lördags. Men allra mest oroar ändå Ivo Pekaskis konvalescens. Med honom blir vårt mittfält fantastiskt, utan honom blir det bra mycket osäkrare. Kommer hans kropp att kunna matcha förväntningarna, eller finns risken för en ny Tomas Olsson?
Oron och ovissheten märks även utanför planer och omklädningsrum. Senaste veckan verkar fans mest stört sig på varandra och glåpord (och bänkar) har kastats åt alla möjliga håll. Känns mer 08 än nollfyranoll, eller?
Men å andra sidan, alla förändringar är inte av ondo. Jeffrey Aubynn fick rött kort efter att ha viftat med handen i fel ansikte och stängdes följaktligen av. Men bara från matchlediga datum? Det är väl dumt att beklaga ett sådant beslut, men lite märkligt verkar det. Hmm, inte är vi det nya IFK Göteborg?
Och Elfsborg? Även i år får de beröm för sin vassa trupp. Även i år känns Borås arena som ett spöke och Anders Svensson som en av ligans bästa spelare. Och även i år förstås, tippas laget högt av experterna. Känns väl lite som att de håller på att bli det gamla MFF?
Och förresten, i dagarna kommer besked om Swedbank Stadion kommer att bli den nya Vångavallen. Bara en sådan sak…
Nja, nerverna är inte helt under kontroll. Det är för många frågetecken för att kunna slappna av. Men, kanske är det inte så farligt. Kanske är det bara bra att allt inte flyter på? Kanske får det spelare, ledare och supportrar att tagga till och skärpa fokuseringen?
Tänk på 2005. Malmö FF var titelförsvarare och truppen där Afonso och Patrik Andersson redan ingick förstärktes med namn som Rosenberg och Litmanen. MFF vann en internationell turnering redan i januari och i och med en superlottning såg Europavägen krattad ut.
Vi vet hur det gick. Kanske är det bättre med lite grus i maskineriet än en överhettad apparat?
Knappt en vecka kvar, snart vet vi. Framåt, Malmö!
