Måndag Morgon - Work in progress
Året är ungt, tränaren är ny och truppen ömsar skinn. 2023 skall bli revanschens säsong.
Lite sent på det idag. Saker och ting är lite röriga i det Kroonska livet och som lök på laxen har min stackars hustru fått influensa, så nu klämtar väl klockan även för mig.
Nåja, än så länge lyser symptomen med sin frånvaro och innan kallsvetten, ledvärken och frossan sätter in tillåter jag mig att fundera lite över årets Malmö FF.
För mig känns truppen ganska långt ifrån färdig. Kanske beror det på att jag, i skenet av förra årets låga nivå, inte fullt uppskattar och tror på den trupp vi har. Jag skulle gärna se ett alternativ till Olsson och Knudsen på vänsterbacken, en ersättare till Dennis Hadzikadunic som är ett säkrare kort än kanadensaren Cornelius och ytterligare ett anfallsalternativ av hög klass.
Jag skall försöka låta bli att gråta över spilld mjölk, men förlusten av Jo Inge Berget oroar mig. Bortsett från det rent emotionella kaoset som uppstod inombords då föreningen valde att avpollettera honom så finns det även en intellektuell oro för att JIB:s kvaliteter är sådana vi verkligen behöver och som inte kan ersättas vare sig av Taha Ali eller Sebastian Nanasi.
Jag lever dock i tron att MFF har rätt mycket kvar att göra med det här truppbygget och jag är säker på flera spelare lär både försvinna och tillkomma.
Just nu pågår sannolikt en utvärderingsprocess där Henrik Rydström och Daniel Andersson intensivt jobbar för att få till en trupp som helst skall vinna både cupen och allsvenskan. Cupen har sällan varit viktigare med tanke på Europaspelet.
Så, lite tillförsikt är väl på sin plats och för mig känns det lugnande att Daniel Andersson åter är den sportchef han skall vara. Förra årets experiment föll inte väl ut, men nu får vi försöka se framåt och ge Henrik Rydström allt stöd vi kan. Framför allt kanske ha lite is i magen innan truppen är slutgiltigt spikad. Det kan hända mycket ännu.
