Måndag morgon:En fars dag
"Livet är det vackraste och viktigaste vi har. Ändå går det alltid vidare. Precis som MFF. "
Motala
Korta versionen: Jag och min fru fick en son förra helgen. Några veckor tidigare än beräknat, men nu är alla hemma och alla mår bra.
Det var några år sedan sist. Jag hade förträngt en del. De tidigaste blöjornas sura yoghurtdoft till exempel. Eller de hetsiga matningsintervallen. Men framförallt den upphackade sömnen…
Igår var den biologiska timingen i alla fall god. All disk och tvätt avklarad och bebisen sov när klockan slog fem och domaren blåste igång gruppfinalen på Gamla IP.
Vänster hand om ett nyfött barn, en fjärrkontroll i den högra. Det kändes vackert även om det var fullt möjligt att det såg annorlunda ut i någon annans ögon. En stund av total avkoppling, en snabb comeback av det gamla livet rätt in i det nya och en perfekt blandning av spänning och harmoni.
Det lilla knytet som nu snusade mot min axel föddes på samma datum som en viss fotbollförening bildades. Han kom också att dela födelsedag med en Osmanovski som fått mig att troligen förgäves försöka ändra det tilltänkta mellannamnet Axel till Yksel.
Blott en vecka gammal men ändå dags för första matchen. Bara på TV visserligen, men ändå. Jag tillät mig att känna lyckan som strömmade igenom min kropp och tog emot värmen från den knappt tre kilo tunga nysläktingen. Jag njöt och slöt ögenen för att ta in alla känslor ordentligt...
Boom! Vad var det? Vad hände? Grabben grymtade och skärmen framför mina ögon badade i ljus och rörelse. 2-0 Carlos Strandberg!. Och jag hade tydligen varit borta i en timme.
Livet är det vackraste och viktigaste vi har. Ändå går det alltid vidare. Precis som MFF. IFK Göteborg redan till helgen.
Framåt Malmö!
