Måndag sovmorgon: Supertåget
Sportintresserade människor har rätt mycket konstiga saker för sig. Speciellt vi supportrar lever i någon slags drömvärld där vi lyckas förvränga verkligheten så att allting alltid har en chans.
Vi snackar om marginaler för och emot. Som om det inte är skicklighet som avgör om ett skott går i mål eller i stolpen. Nej, helt plötsligt hoppar någon marginal fram och styr bollen mot stolpen efter att spelaren självklart skjutit ett perfekt skott som annars hade gått in om det inte varit för marginalen. Marginaler är ofta små också.
Sen är det detta med tur och otur. Ännu en gång ska till exempel stolpskott förklaras med att det bara var otur som gjorde att vi inte gjorde mål. Små Marginaler och Otur är supportrarnas bästa vänner och det som gör att vi lyckas somna om nätterna ifall vi tappat poäng mot lag som spelar på fotbollsarenor som slutar på något med "vallen".
Dock finns det inget så underbart som det här jävla tåget som aldrig går. Tågjäveln står på perrongen redan i första omgången och för vissa sticker den direkt. Sedan återkommer den ungefär 29 gånger under säsongens gång. För vissa går inte det ens något jävla tåg någonsin. Det finns inget tåg. Det går inte tåg från några "vallen"-arenor. De har kanske hästtransport som går till andra ställen än den plats vårt tåg brukar försöka åka till.
När går tåget exakt? Är det när vi förlorar med 0-5 mot Häcken eller när vi tappar 0-2 till 2-2 mot ekorren och parkeringsvakternas lag? Vem är det som bestämmer när tåget går? Enligt många har tåget redan gått, men på något sätt backar tåget tillbaka varje gång vi vinner med uddamålet mot ett ängagäng där materialaren är tränarassistent, massör, kock och städare samtidigt. Grattis. Tåget är tillbaka.
Sanningen är att säsongen alltid försvinner snabbare än vi tror. Vi har snart spelat en tredjedel av säsongen och saker ser inte så jävla bra ut. När den åttonde omgången är spelad kan nästan halva allsvenskan ha parkerat före oss i tabellen. Vi har en snittpoäng på 1,75, men de senaste tre åren har det krävts i genomsnitt 2,12 poäng per match för att man ska få hem guldet. Det kan verka som om det är lätt att jobba ikapp, men det är det inte för vårt spelschema har inte varit särskilt tufft. Nu går vi in i en ny period lustigkurrar så käckt benämner som en borgperiod med tre matcher som garanterat kommer innebära att något tåg lämnar efteråt. För att vi ska komma ikapp poängsnittet (och Elfsborg) bör vi egentligen vinna alla tre matcher. Fast, hur troligt är det?
Fan, tåget kanske redan har gått.
Eller?
****************
Det är lustigt hur olika kravbild man kan ha på sina spelare. Mathias Ranégie gör två mål. Det ena målet benämner många som ett turmål, det andra som något han inte skulle kunna missa.
Nu blir det förhoppningsvis lite lugnare kring Ranégie ett tag, men syndabocks-fenomenet är helt underbart att beskåda.
Det var bara någon vecka sedan Daniel Larsson var värd mindre än en begagnad Saab. Nu är han en frälsare.
