Markus Halsti: "Mina förtjänster ligger väl inte på det tekniska planet precis"
Om någon för ett drygt år sen hade sagt att Markus Halsti skulle vara nästintill oumbärlig på Malmö FF:s mittfält hade nog många fått sig ett gott skratt. I dag är det Markus som skrattar. För Himmelriket berättar han om sin utveckling, vad som måste till mot Djurgården och om att ha Halstinho som smeknamn.
I 4,5 år spelade Markus Halsti mittback eller ytterback. Det var sällan, ytterst sällan, som han sågs som ordinarie, men han hördes aldrig beklaga sig. Med ett halvår kvar på sitt kontrakt med Malmö FF var det inte många som varken tyckte eller trodde att det skulle bli förlängt.
Fast det var innan träningsmatchen mot West Bromwich i juli förra året. Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo skulle vilas och tränare Rikard Norling hade uppenbarligen sett något hos Markus som ingen annan tänkt på.
Utfallet blev så pass bra att han under hösten blev ordinarie, och att hans kontrakt skulle förlängas var mer eller mindre ett uttalat krav från Norling. Och från oss supportrar. Malmös finske mittback hade blivit kult och sågs som nästintill oumbärlig – som central mittfältare. Livet svänger fort.
I år har få saknat vare sig Ivo eller Wilton. På innermittfältet har Erik Friberg och Simon Thern växlat om att spela. Markus har varit cementerad, i Allsvenskan såväl som i kvalet till Europa League. Det har varit ett tätt matchande och när jag får ett sms från honom att han självfallet har tid att prata med mig, så är den första frågan jag ställer: Var det med det hårda spelschemat i åtanke ändå positivt för honom att få hålla uppe tempot med landslaget, eller hade han gärna sett en vila likt de flesta andra i MFF?
– Jag spelade ingenting i den andra matchen (mot Georgien), så jag fick ändå en liten vila. Det är klart att man har ont i hela kroppen, men samtidigt är det skönt att spela. Och när man får chansen att göra det för sitt land mot Spanien så är det förstås bara positivt.
Har du ont i kroppen säger du?
– Jo, det har varit mycket den senaste tiden, framför allt då med Europa League, när det var två matcher varje vecka. Man är lite sliten såklart. Det känns i kroppen att det bara är åtta omgångar kvar av serien. Samtidigt är det ingen jättehård träning med landslaget, det är mest taktiskt vi tränar. Så det har ändå blivit nästan två veckors tid att komma upp i energinivå.
Du spelade 90 minuter, som central mittfältare, mot Spanien. Och sen, som du sa, blev det ingen speltid alls mot Georgien. Hur kommer det sig?
– Vi bytte taktik. Mot Spanien var vi tre mittfältare med defensivt ansvar, och mot Georgien ville vi ändå anfalla lite mer varför det kom in andra, mer offensiva, spelare. Det var ingen överraskning för mig att det skulle bli så. Det är ju inte jättemånga lag i världen som startar matchen med fyra-fem offensiva mittfältare och anfallare mot Spanien. Mot ett sånt lag är det viktigaste att man försvarar sig väl, och så får man försöka ta chansen när den kommer. Trots att vi förlorade tycker jag att vi gjorde det jättebra. De har inte många chanser men gör två mål. Det är väl det som utmärker de här lagen och spelarna, de har kvalitet när det gäller.
I oktober i fjor gjorde jag en lång intervju med Markus. Frågorna om hans förlängning av sitt kontrakt var många och det gick rykten om att han redan hade börjat flyttpacka. Att han var rädd att förlora sin landslagsplats som mittback förnekade han. I stället undrade han om han verkligen hade kvaliteterna att bli en riktigt bra innermittfältare.
Jag förstod att det var mer det som gjorde honom tveksam till att vilja förlänga med MFF, där han inte längre sågs som en konkurrent till Pontus Jansson och Filip Helander utan hellre då till Erik Friberg med flera. Fast med en ordentlig försäsong i kroppen, menade han, så var han ändå nyfiken på hur långt han skulle kunna nå.
Jag undrade om han kanske framöver skulle kunna ta den platsen också i landslaget, men då skrattade han högt. Han svarade därefter så här:
– Om min förbundskapten skulle föreslå att jag skulle ersätta honom (Roman Eremenko) skulle jag få mig världens skratt. Det skulle aldrig gå. Jag kommer aldrig att ta hans plats. Det går inte att jämföra oss bägge, han är alldeles för duktig för det. Och bredvid honom finns det andra som är nästan lika skickliga. Så jag kan säga utan att ljuga att jag aldrig ens tänkt tanken att spela mittfältare i landslaget. Men man vet ju förstås aldrig vad livet har att erbjuda. Fortsätter det att gå bra framöver, och sen vet man aldrig vad som händer med ens medspelare; då är vi där igen, att ta chansen. Men i dagsläget… Ha ha ha, nej nej.
Jag påminner honom om vad han sa då och påpekar hur fel han hade. Markus berättar att han minns den intervjun mycket väl och vad han sa.
– Jag har blivit bättre på min position i mitten, och jag känner förtroende från min förbundskapten. Även om det nu var min första match så kände jag att han litade på mig. Det har inte varit det lättaste att starta en ny… karriär nästan, i min ålder. Men jag har jobbat jättehårt, och jag känner själv att jag har blivit en bättre spelare. Och det måste betyda att jag har gjort något bra när man får chansen från start mot ett lag som Spanien.
Absolut.
– Det kom ändå som en liten överraskning att jag fick starta, för Tim Sparv, som var i Halmstad för några år sen, har gjort en kanonsäsong i Tyskland. Han har spelat alla matcherna med sitt Greuther Fürth som leder Zweite Bundesliga. Och jag gick före honom, vilket var ganska skönt. Tim är en jätteduktig spelare, så jag måste ge lite cred till mig själv också.
Där var defensiven i fokus. På måndag mot Djurgården är det offensivt tänk som gäller. Hur stor skillnad blir det för dig med två så olika scenarion?
– Rätt stor skillnad faktiskt. Någon som tittade på vår match mot Spanien sa att det var väldigt tätt i mitten och lågt försvarsspel. Det är en helt annan sak i MFF, där vi går framåt med väldigt mycket folk. Och mitt tänk jag har som mittfältare är till stora delar från MFF, så för mig är det inte svårt att komma tillbaka efter landslagsspel. Allt som jag har lärt mig är från Daniel Andersson, Simon Thern, Erik Friberg och Ivo med flera. Så det blir ingenting nytt för mig att spela mot Djurgården.
– Däremot är det viktigt att komma ut ordentligt på måndag. Det har varit två veckors uppehåll och vi vet alla hur tufft det är mentalt och fysiskt efter ett sådant. I början av matchen måste vi vara uppmärksamma och se till att starta bra, så att vi får in en fin känsla på en gång.
Även om det framför allt är tre poäng som står på spel, så är det också dags för revansch för 2-3-förlusten i våras i Stockholm.
– Det var en av de matcherna som man kan säga att vi gjorde ingen bra match.
Är det årets sämsta match?
– Ja, det är det nog. Fast Häcken hemma var väl inte direkt lysande heller. Vi har inte haft många dåliga matcher den här säsongen, men i de här bägge var det inte mycket som funkade. Eller förresten, mot Djurgården gjorde vi i alla fall två jättesnygga mål genom ”Mange” (Eriksson) och ”Tiki” (Rantie).
– Det gäller att hålla fokus hela matchen, och det hade vi inte där av någon anledning. Djurgården hade väl sju raka matcher utan vinst, och det märktes hur gärna de ville vinna mot oss. Tydligen ville de vinna mer än vi.
MFF i dag är ett betydligt stabilare lag än då, när skadorna var rätt många vilket tvingade fram ideliga roteringar. Å andra sidan tycks Djurgården ha fått igång laget bättre, även om de fortfarande blandar och ger. Hur tror du att matchen kommer att gestalta sig?
– Djurgården har fått in en del nya killar, men jag vet inte riktigt hur de kommer att spela. Men så har det varit de senaste åren; de gör en jättebra match för att i nästa spela uselt. Lite som ett varannandagslag. Det viktigaste är vad vi själva gör. Vi måste pressa högt och ha ett snabbt bolltempo. Och framför allt komma till avslut. Det är viktigt att vi hittar balansen i laget så att inte alla går upp i anfallen. Står det 0-0 i paus eller 1-1 en bra bit i andra så får vi inte tappa huvudet, utan fortsätta tro på det vi gör, och det vi vet att vi kan.
– Nu vet jag inte om Djurgården har tränat på något annat, när det har varit uppehåll. Om det kommer med något nytt till matchen mot oss. Fast å andra sidan, det kanske vi också har gjort utan att jag vet om det (skratt).
Jag återkommer till intervjun vi gjorde förra säsongen. Där tillskrev Markus Erik Friberg mycket av den succé som han gjorde. Han berättade att Erik höll koll på honom och hjälpte honom när han kom in fel i vissa situationer.
I de senaste matcherna har Markus haft Simon Thern vid sin sida och han erkänner att skillnaden är stor beroende på vem han har vid sin sida.
– Simon är högre upp och han ska försöka hitta mellanrummet mellan det andra lagets mittfält och försvar medan min uppgift är att fixa det försvarsmässigt. Sen är det klart att när motståndarna har bollen så måste Simon komma ner och hjälpa mig. Men när vi har bollen söker vi Simon och han ska vara där uppe. Han kan ju fan löpa från 16 till 16. Det är en riktigt löpstark kille det där. Och det ska vi förstås utnyttja. Som målet vi gjorde mot Kalmar där Erik och ”Mange” passade till honom, där han hade kommit upp, och så gjorde han ett snyggt mål.
– Med Erik är det mer att vi täcker för varandra, där vi kan turas om att gå upp mot anfallarna. Så när jag spelar med honom blir det ett för mig mer offensivt spel än när jag spelar med Simon. Både Erik och jag är väl mer av balansspelare än vad Simon är. Men även när jag spelar med honom måste jag förstås göra löpningar så att det öppnas upp ytor för anfallarna och yttermittfältarna.
Funderar du någon gång på vad som hade hänt med din karriär om du hade blivit placerad på innermittfältet av en tränare mycket tidigare?
– Ibland, men inte alltför ofta. Just nu trivs jag att spela på mittfältet, och ibland kan jag tänka på var jag hade varit om jag hade spelat på den positionen redan för säg åtta år sen. Men sånt kan man inte veta något om, eller hur? Jag tycker emellertid att jag passar rätt bra på det sättet vi spelar i Malmö, i och med att vi vill att både ytterbackarna och yttermittfältarna ska vara väldigt offensiva, plus att en innermittfältare ska gå upp. Någon måste ju då stanna och kolla hur laget ser ut och hur det är balanserat, och där passar jag rätt bra in. Mina förtjänster ligger väl inte på det tekniska planet precis; det är inte ofta jag dribblar under en match. Det händer verkligen inte ofta (skratt). I stället tar jag bollen och spelar enkelt. Det passar mig bra här i Allsvenskan.
– Å andra sidan skulle jag kanske inte göra succé i exempelvis Holland, där alla mittfältarna måste vara spelande och vara bra i en-mot-en. Det var ett långt svar på din fråga, men jag har inte tänkt jättemycket på vad som hade hänt. Nu kör jag bara. Sen vet man aldrig vad som händer, kanske tar jag ett steg tillbaka någon gång i framtiden. Eller steget uppåt till anfallet...
Det smittande skrattet hörs på nytt. Jag föreslår en framtid som anfallare bredvid Zlatan Ibrahimovic den imaginära dagen han kommer tillbaka till Malmö. Markus mumlar något om att det hade varit en syn det. Han mumlar däremot inte när jag frågar honom om han vet vad hans smeknamn är hos en del MFF:are.
– Samba? Ah, Halstinho tänkte du på. Det var faktiskt en finsk tidning som frågade var det namnet kom ifrån, de hade tydligen hört talas om det. Jag svarade att jag aldrig har varit en dribblare, men att jag ändå kan överraska folk någon gång då och genom att göra en skön grej. Och några har nog blivit jätteöverraskade och börjat kalla mig för Halstinho. Det räcker nog att jag gör en snygg grej per säsong för att namnet ska bli kvar.
Livet leker nu, tänker jag, med landslagsspel, serieledning, guldjakt och förväntad storpublik mot Djurgården.
– Jodå. Men det var som förra året, där det gick bra hela hösten och ändå tappade vi guldet. Vi var inne i en bra period och vann allt, fram till vi mötte Örebro hemma och allt blev skit. Men så är fotbollslivet. Jag har hela tiden i bakhuvudet att jag vill vinna SM-guldet. Man måste njuta när det går bra, som det gör för tillfället. Inte så att man ska dricka champagne varje dag, men man måste ta tillvara på glädjeämnena. Tyvärr så kommer det också lägen när det går mindre bra, och jag har varit med om en del såna. Och framtiden kommer säkert att ha med sig fler, men då är det bara att komma upp till ytan igen och köra på.
Det är som livet i stort, det går upp och det går ner.
– Mm, precis.
Jag antar att du inte ångrar att du förlängde kontraktet med MFF i höstas.
– Nej nej. Men samtidigt var det inte helt självklart för jag hade inte spelat många matcher på hösten som mittfältare. Var det 10 kanske? Det fanns förstås en osäkerhet om hur mycket speltid jag skulle få i år. Dessutom fick jag några erbjudanden från klubbar som ville ha mig som mittback, men jag värderade väldigt mycket det jag hade. Så det är klart att jag inte har ångrat mig, jag gillar staden, klubben och fansen alldeles för mycket. Det är inte direkt så att jag hatar att vara här.
Jag antar att MFF inte heller ångrar att de förlängde med dig, eller vad tror du?
– Det hoppas jag, men det får du fråga Rikard och Per och de andra om.
Med tanke på din speltid så är jag rätt övertygad om att de är väldigt nöjda.
– Ja, det tror jag väl också att de är eftersom jag har spelat nästan alla matcher. Och det är klart att jag vill visa dem att de inte tog fel beslut där när de satsade på mig. Och det vill jag visa i match efter match. Sen när kontraktet går ut får vi se vad som händer året därpå. Men nu har vi fokus på 2013 och kör mot guldet; jag vill njuta hela hösten.
