Matchdag: Vi tycker om MFF: Chelseaspecial
Matchdag - En stor dag för Chelsea.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Ulf "Raulolle" Nilsson
The chief.
Mikael "Skroda" Cronqvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider: Lasse Larsson.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Carl Angerborn
Skribent på himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Slutspel mot Chelsea. Hur står sig den här matchen mot andra vi varit med om? Jämfört med CL-äventyren? Framgångarna på 80-talet eller 70-talet?
Möller:
Nu har vi i och för sig mött ett gäng andra giganter under de senaste årens CL-spel, men att möta ett lag från Premier League, som väl får räknas som världens bästa fotbollsliga, är såklart speciellt. Självklart är Malmö FF:s europeiska framgångar på 70- och 80-talet enastående, men fotbollen har förändrats oerhört mycket sedan dess. Klyftorna mellan de europeiska ligorna har ökat, det är gigantiska skillnader i ekonomiska förutsättningar osv. Och förvisso representerar stenrika Chelsea en utveckling inom den moderna fotbollen som jag starkt ogillar (dopad av Roman Abramovitj oljemiljarder räknas klubben som den sjunde rikaste i världen vid Forbes senaste ranking). Men det hindrar inte att jag trots det ser fram emot matchen. Vi lär inte ha en chans, men jag kommer ändå att njuta av båda matcherna fullt ut.
Åsa:
Svårt att jämföra med 70- 80-talet tycker jag, även om finalen -79 såklart är svår att bräcka. Även om vi inte kom längre än till gruppspel så är CL ju ändå CL, det översta trappsteget, dit alla vill nå. Att vi nådde gruppspelet där var sjukt stort, det hade känts ouppnåeligt så länge,så det håller jag nog ändå högre. Kanske har man blivit bortskämd av de senaste åren? Men en 16dels final i EL är också grymt stort och ett rätt imponerande sätt att kicka igång 2019 på
Ulf:
Som född på 80-talet är det i sig svårt att jämföra med våra framgångar på 70-talet men jag håller ändå framgångarna med Bosse, Puskas och Roy som större. Vi var ändå tvåa i Europa då. Det kommer vi inte bli nu även om vi knäcker Chelsea.
Inte heller är detta i nivå med CL-matcherna - åtminstone de större. Jag som jobbar på matcherna ser ju också hur extremt stor skillnaden är mellan EL och CL från UEFA:s sida. CL är så otroligt mycket större på nästan alla nivåer.
MEN, det här är en slutspelsmatch och det är trots allt något helt nytt för oss. Och vi får möta ett lag från Premier League, vilket jag också tycker är häftigt i sig. Chelsea är ett av världens bästa lag och rent kvalitetsmässigt klart i nivå med lag vi mött tidigare även om formen då är något tveksam.
Det kommer bli skithäftigt och jag kommer njuta av att vi är där vi är. Vi har chansen att slå ut Chelsea. Det är det inte alla som har.
Skroda:
Ser väl den som i klass med matchen mot Ajax på 80-talet. Viktig stor match tidigt på året mot ett stjärnspäckat lag men trots allt inte i den finaste cupen. Det är ju EL och inte CL så därför är det inte riktigt på högsta nivå men samtidigt så är det ett slutspel och det väger upp lite men kanske inte fullt ut. Det är t.ex. inte i klass med 1979-äventyret eller CL-åren men va fan det ska ändå bli kul!
Sjöström:
Det finns ju så många parametrar i storlek och betydelse av match. Givetvis är en avgörande kvalmatch till CL av större betydelse än tex denna, inte minst ekonomiskt. På förhand är det ju en tuff, närmast omöjlig uppgift, och det kanske ändrar inställningen. Skulle MFF å andra sidan skrälla så lär nog de flesta ändra sin syn på dubbelmötet. Själv har jag svårt att relatera till europamatcher på 70- och 80-talet, dels för att jag själv knappt var född, och eftersom europeisk fotboll såg helt annorlunda ut då. Personligen betraktar jag denna match i första hand som en erfarenhetsberikande match som vi tar med oss inför nästa gång vi kvalificerar till ett slutspel i europasammanhang. Allt annat är bonus!
Angerborn:
Det är ju himla lurigt att jämföra framgångar över decennier egentligen. Givetvis är ju vår objektivt största europamerit finalen -79, detta är tveklöst. Samtidigt har fotbollen utvecklats enormt sedan 70- och 80-talet (kan detta vara den svagaste spaningen som gjorts i år?) vilket gör det vanskligt att jämföra dessa bedrifter med våra mer nutida. Kanske är dubbla CL-deltagande nästan lika stort? Ni ser, jag har egentligen ingen jävla aning. Däremot är det för mig tveksamt om Chelsea-matcherna är på samma nivå av enorma prestation. Ett avancemang från en Europa League-grupp, är det verkligen särskilt jättelångt från vad man kan förvänta sig från oss numera? Det känns som det här faktiskt börjar bli vår nivå nu, även om prestationen givetvis är oerhört stark. Men det är inte en bragd, vilket både finalen -79 och avancemangen -14 och -15 faktiskt var.
Sen går det givetvis aldrig att jämföra framgångar i den största av klubbturneringar med framgångar i den näst största. Det fattar alla som inte kommer från Göteborg.
Till matchen. Hur vill du se MFF agera på planen? Startelva? Taktik? Osv.
Möller:
Det är fullständigt fokus och taktisk disciplin som krävs sådana här matcher. Defensiven måste vara klockren, och passningsspelet måste hålla hög kvalitet. Chelsea spelar med hög press och är vana vid stort bollinnehav, så vi måste vårda bollen och våga spela runt, kanske satsa på kontringar och ta tillvara på de fasta situationerna. Då kan vi kanske störa deras rytm.
Åsa:
Tycker inte det finns värst många frågetecken kring startelvan. Är Lewicki återställd ska han spela. Bach ska han ha bredvid sig. Hade trott på AC bredvid honom men med tanke på att Traustasson representerade på presskonferensen får man anta att han startar. Jag sätter Vindheim för Eric Larsson. Är inte nån som gillar att väva in mig i massa taktik, det överlåter jag till proffsen. Men som jag ser det måste ledordet måste vara fokus! Det går inte att bjuda på misstag mot den här typen av lag och det går inte heller att missa chanser - jag tror inte vi kommer att få så många. Och så gäller det att vi bredvid ger precis allt vi har också!
Ulf:
Startelvan?
Dahlin
Nielsen, Bengtsson, Safari
Vindheim, Lewicki, Traustason, Bach, Rieks
Rosenberg, Antonsson.
Vi har chansen av två orsaker
1. Detta är vår hemmaplan. Vi har slagit riktigt bra lag här förr, och inte minst lag från brittiska öarna har haft det svårt. Hemma på Stadion är vi ett lag att räkna med.
2. För oss är detta en enorm chans. En enorm match. För Chelsea är detta en icke-match som bara ska vinnas enkelt. Det ger oss en chans. Kan vi få dem i gungning finns chansen absolut.
Det krävs
1. Disciplin. Vi får inte bjuda på någonting.
2. Effektivitet. När chansen dyker upp, för det gör den, måste vi ta till vara på den.
3. Mod. Vi måste våga. Vi måsta våga hålla i boll. Spela den svåra passningen. Utmana. Vi måsta våga.
4. Tur. Förmodligen behöver vi tur också. Ett felbeslut. Ett feldomslut. En snedstuds. Sånt måste gå med oss.
?
Skroda:
Vi (och då menar jag även spelare nr 12) ska göra det så jobbigt som möjligt för Chelsea. De ska känna att Stadion är den tråkigaste platsen att befinna sig på genom att supportrarna hetsar och att våra spelare hänger i deras hasor hela tiden. Finns inget utrymme för att spela snyggt och charma någon på torsdag, dessutom är 0-0 ett bra resultat inför returen. Vi ska göra det så tråkigt för dem att de resonerar typ ”Äsch, vi tar detta hemma ändå” och sen attackerar vi!
Att Chelsea är ur slag är ingen garanti för att vi kommer att få det lite lättare, glöm inte att Real Madrid också var lite ur slag när de dängde till oss med 8-0..
Startelvan bör innehålla Sveriges bästa spelförstörare (säger det här i en positiv mening) Oscar Lewicki. Oj ,vad han och Bachirou blir viktiga för att störa dem. Vindheim bör spela på högerbacken då han imponerat i Europaspelet och M & M på topp. Vi kommer att få 2-3 lägen på torsdag och dessa måste sättas för ett ännu bättre utgångsläge än mitt 0-0-scenario.
Hoppas också att Uwe är lika bra som Åge på att få spelarna att prestera över sin egentliga förmåga då det krävs en insats a la Rädd Bull 2014 och då tror jag att vi fixar det.
Sjöström:
Jag tror att det är rimligt att låna ett citat från håkkyn här, och från den legendariska MIF-tränaren Timo Lahtinen som pratade om att spela ”äckligt disciplinerat”. Ur ett defensivt perspektiv blir positionering nyckeln, samtidigt som pressande spelare måste vara på tårna hela tiden, för Chelseas spelare är vana vid ett mycket högre tempo och kan få snabbspelande Genk att se långsamma ut. Om ALLA på plan gör en maxprestation, vilket är möjligt ifall ALLT stämmer, då kan Malmö såklart både hålla nollan och eventuellt stöta in ett mål vid en fast situation eller kontring.
Jag tror inte på några större överraskningar i laget, utan förväntar mig ett 3-5-2 där Vindheim går före Larsson och dubbel-Mackan startar på topp. Frågan är om AC och Bachirou får sällskap av Lewicki eller Traustason på mittfältet, vilket såklart kan bero på Lewickis känning från förra veckan.
Angerborn:
Var och tittade på träningen i tisdags och elvan verkar spikad till 10/11. Det enda som känns oklart är huruvida det blir Traustason eller Lewicki som spelar bredvid givna AC och Bachirou. Jag hade nog spelat Oscar, men blir inte det minsta upprörd om valet faller på Arnor. Den sistnämnda betraktas givetvis som en huvudsakligen offensiv pjäs, men hans defensiva egenskaper bör nog inte förringas. Gör alltid ett stenhårt jobb, fuskar aldrig och hanterar det riskminimerande passningsspelet som kommer krävas alldeles utmärkt.
Nämnda egenskaper passar som bekant dock in även på Oscar och här är de väldokumenterade under en lång tid och mot tufft motstånd, varför han hade varit mitt val. Men det är ett angenämt val att behöva göra. Rent spelmässigt måste vi våga gå för det. Så är det. Det finns ingen ledning att försvara och att rikta in sig på att parkera (den nya) spelarbussen framför mål och istället avgöra borta i London är naivt. Givetvis går det inte att blåsa på för fullt utan konsekvenstänk, då är det här dubbelmötet avgjort efter 20 minuter. Men när vi har bollen måste, MÅSTE, spelarna våga tro att de kan såra Chelsea och också försöka göra så. I det spelet blir Rosenberg och Bachirou nycklarna. Bachirou med sin bolltrygghet och förmåga att ta sig ur svåra situationer och Mackan med sitt bollmottagande. Lyckas de med sina uppgifter kommer Chelsea få betydligt svårare att hitta sin rytm, våra spelare kommer hinna flytta upp och lägen kommer uppstå. Åt bägge håll antagligen, men det får vi nog acceptera.
Därutöver blir ju attityden viktigare än nånsin. Från avspark är det direkt nödvändigt att spelarna visar superstjärnorna från London exakt hur jävla pissigt det kan vara att befinna sig i Malmö en kall torsdagkväll i februari. Rosenberg kommer göra som Rosenberg brukar göra och mangla någon ovetandes stackars Chelsea-back i minut 1 och därefter är det bara för de andra att hänga på.
Vi är Malmö och vi har aldrig varit rädda för någon. Tillsammans med en publik med samma inställning vet vi att vi kan rubba alla. Det är inte en känsla eller föraning, det är väl underbyggd fakta.
Hur ser din egna uppladdning ut inför en sådan här match? Samma som mot Sirius eller behövs det något speciellt när det är matcher av den här storleken? Turkallingar? Öl? Finmiddag? Kostym på matchdagen? Nervositet i fem dagar? Berätta fritt.
Möller:
I skrivande stund (i måndags) känner jag ingen nervositet, utan är mer allmänt uppspelt. Det blir inga särskilda ritualer inför matchen, utan jag nöjer mig med att träffa polarna på stammishaket, ta ett par kalla och snacka skit innan det är dags att knata iväg till Stadion.
Åsa:
Inga turkläder här, samma tröja som på varje match de senaste decennierna gäller. Uppladdningen är i skrivande stund oklar, troligen blir det VAB med en fotbollstokig sjuåring. Så det är inte otänkbart att det blir en hel del fotbollsprat och kanske MFF-Chelsea på FIFA19? Fast då får han nog vara MFF - jag är rookie på spelet och än så länge helt usel. Vill ju inte gå till den riktiga matchen med storstryk i ryggen.
Ulf:
Jag jobbar stora delar av dagen på mitt dagjobb och det gör att jag kan hålla tankarna i schack. Jag måste sköta mitt jobb med eleverna. Det är ändå skönt så slipper jag gå och vara nervös.
Sen på med kostym och in till Malmö för ett mindre jobb i TV-bussen några timmar innan match.
Turkallingarna (Himmelsblå Zlatan-kallingar) på. Kaffe på morgonen i MFF-mugg. MFF-flaggan ut. Jag tror inte ett dugg på att sånt här skulle kunna påverka, men jag vill inte att MFF ska lastas för att jag inte tror på det så det är bara att göra.
Klart det är större än en match mot Sirius, HIF eller AIK.
Jag längtar redan. Framåt Malmö!
Skroda:
Klart att man kommer att vara mer nervös än inför random allsvensk match. Har dock inte riktigt kommit in i fotbollscykeln än så nervositeteten kommer nog ganska sent. Vänjer mig dock gärna vid att Europamatcher i februari blir en del av min fotboilscykel.
Sjöström:
Som boende i Stockholm så kan jag njuta av att ta på MFF-halsduken och gå omvägar i korridorerna på kontoret. Det finns gott om framförallt Bajare vars syn på sitt lags färdigheter är astronomiskt orimliga, och dessa visar jag gärna upp den himmelsblå färgen för. I övrigt försöker jag låsa in alkoholen eftersom adrenalinet under match gör mig immun mot berusning men inte baksmälla dagen efter.
Angerborn:
Först ska jag på något vis lyckas fokusera på mitt förvärvsarbete under 9 evighetslånga timmar. Inbillar mig ibland att det hade varit skönare att vara ledig under sådana här matchdagar, men de gånger jag har testat har matchångesten istället eskalerat. Vill inte behöva utstå att tvingas umgås med mina egna tankar och funderingar kring varenda matematiskt tänkbart scenario under en hel evighetslång dag. Framför allt inte när avspark är 21. Tack, men då jobbar jag hellre.
Därefter möter jag upp mitt vanliga gäng på något ställe runt Möllan som serverar alkoholhaltig och maltbaserad dryck från rör ur marken. Därefter promenerar vi i gemensam trupp från Möllan, genom Pildammarna, till våra ständiga platser på ståplats. Promenaden mellan Möllan och Stadion är det finaste vi har här i världen och detta får ingen beröva mig ifrån. Har provat diverse olika sätt att ladda upp inför match, men det har aldrig fört med sig någon vidskeplighet. Har genom åren lärt mig att det brukar sluta på samma sätt oavsett. Att Malmö FF vinner, alltså.
